Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353-
En mycket omtyckt sort handskar är Gants de Suède, å
hvilka skinnets köttsida ligger utåt.
Glacéhandskar äro långt vanligare och tillverkas af
hvit-garfvadt skinn. Tvättglacéhandskar är en särskild sort, som kunna
tvättas alldeles som vanliga tvättskinnshandskar med tvål och
vatten utan att förlora hvarken i färg eller mjukhet. De finaste
glacé handskarne fås af skinnet från unga getter, som ingen
annan näring fått än mjölken från sina mödrar; mindre fina
af lammskinn, de sämsta beredas af fårhudar. För att bli
jämnt och glatt öfverarbetas skinnet på polerade marmorskifvor
med skarpa knifvar och underkastas åtskilliga andra processer
för att bli blankt, hvarunder det också parfymeras. De
förnämsta glaeéhandskarne tillverkas i Paris. Nästan jämngoda
med de franska äro de tyska, under det de engelska i allmänhet
icke nå upp till de franska.
Skodon.
En läderartikel, som ingen kan undandraga sig att bruka,
är skodon. Denna nödvändighetsvara är icke blott en
jämförelsevis dyrbar artikel, utan har också det största inflytande
på vårt allmänna välbefinnande, hvarför några allmännare
synpunkter vid valet af skodon förtjäna att framhållas.
En god sko skall passa till foten. Skor böra sålunda vara
olikformade för höger och vänster, så att sulans form motsvarar
fotens trampyta. Mot denna regel brytes så allmänt, att en af
skodonen icke vanskapad fot är ytterst sällsynt t. o. m. hos
den uppväxande ungdomen. Lika sällsynt är — tyvärr — den
hygieniska skon, en ganska sen konstruktion, som dock är den
enda riktiga. Ett par riktigt tillskurna skosulor skola beröra
hvarandra på tre ställen med sina inre kanter, nämligen vid
stortåns spets, vid den punkt, där fotens största bredd infaller,
och vid hälen.
När man tager mått till en sko, bör man stå på den fot,
å hvilken måtten beräknas, ty foten förlänger sig med ungefär
1/10 af sin längd och blir betydligt bredare, när man står på
den, än när man sitter. Särskildt öfver stortåns trampdyna
bör måttet tagas vidare än hvad fotens omfång härstädes är,
ty på detta ställe fördrages allra minst något tryck. Måttet
öfver vristen däremot bör tagas skarpt, så att icke foten glider
upp och ned i skon och skafsår uppstå. För att gifva plats
för tårna och deras naturliga rörelse vid gåendet bör skon icke
Varukän nedom. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
