Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378-
Ur.
Ordet "ur" är en förändring af det latinska ordet "hora",
timme. Med ur menas i allmänhet hvarje slags mekanisk
tidmätare. I forntiden nyttjade man ytterst primitiva apparater
för tidens uppmätning, såsom valtenur, sandur (s. k. timglas),
hvarmed tiden mätes medelst rinnande vatten eller sand, solur
eller solvisare. I Japan begagnas ännu eldur, stafvar som på
vissa mellantider häftigt glimma till. De moderna uren äro
ytterst invecklade och till såväl yttre som inre skapnad på det
allra högsta varierande.
Urens inre.
Hos ett ur i egentlig mening finner man följande
hufvud-beståndsdelar:
rörelseapparaten, som utvecklar den kraft, som erfordras
för urverkets hållande i gång; den utgöres antingen af ett
sjunkande lod, en spänd fjäder eller en elektrisk, liten dynamomaskin;
hjul- eller löpverket, ett system af olika, tandade hjul, som
gripa in i hvarandra och medelst hvilka visarne hållas i jämn
rörelse; detta är hos alla slags ur i väsentliga delar lika;
regulatorn, den egentliga tidmätaren i uret, som
åstadkommer små, men ytterst regelmässiga rörelser af bestämd, kort
tidslängd, hvilka sedan liksom uppfångas af hjulverket och kunna
afläsas å urtaflan medelst visarne, ehuru reducerade i större
tidsmått. Regulatorn utgöres antingen af en svängande pendel
eller af ett litet svänghjul, den s. k. oron, balansen, som är
försedd med en liten spiralfjäder, som å
äldre ur utgjordes af ett krökt svinborst, och
gången eller gångverket, en medlande länk
mellan hjulverk och regulator, som hindrar
hjulverket att löpa ut för fort och som
ersätter regulatorns förlust af kraft på grund
af friktion och luftmotstånd genom att tillföra den nya impulser
från den kraft, som åstadkommes genom lodet;
urtaflan med visarne;
fodralet eller boetten, hvari de mekaniska delarne sitta
fästade och skyddade.
Allt efter som regulatorn utgöres af pendel eller oro, kallas
uren pendelitr eller ur med oro. Pendeln består af en trä- eller
metallstaf, som nedtill har en limpformig skifva och upptill är
fästad medelst en böjlig stålfjäder.
Fig. 109. Den s. k. oron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
