Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391-
mera mjuka och milda glans eller "lyster", Mången fäster också
stort afseende på en ädelstens genomskinlighet. Många stenars
värde bedömes efter deras färgspel, fä–gförvandling, "irisering"
och "skillring".
Ädelstenarne bestå af de allra vanligaste ämnen, kol,
lerjord, kiselsyra, kalk, magnesia o. s. v. och äro därför i sig
själfva alldeles värdelösa. De mer eller mindre höga pris, som
de emellertid betinga, bero således helt och hållet på deras
storlek och skönhet och den bearbetning de undergått, samt
naturligtvis på deras sällsynthet. Hårdheten spelar också en
stor roll, enär endast hårda mineralier kunna genom slipning
antaga en vacker och varaktig polityr.
Åtskilliga mineral, såsom kvarts (bergkristall), olivin
(kry-solit) m. fi., förekomma stundom i så "ädel" utbildning, att de
kunna göra samma tjänst som verkliga ädelstenar. Å andra
sidan finnas af de egentliga ädelstensmineralen en mängd "oäkta"
varieteter, som icke alis kunna användas till smycken.
Ädelstenar säljas efter karat, en särskild viktsenhet inom
ädelstenshandeln, som motsvara 205,4 à 207,4 milligram eller
ungefär 1/5 gram. Benämningen härledes af "kuara", namnet
på en afrikansk baljväxt, med hvilkens bönor man förr i Afrikas
guldländer vägde guldet. Stenarne säljas efter kel, half,
fjärdedels o. s. v. karat. En briljant på 10 karat är således dubbelt
så stor som en på 5.
Äkthet.
Ädelstenarne klassificeras på flera olika sätt. Ett bland
dem är efter hårdheten. Denna pröfvar man antingen genom
att undersöka, hvilket ämne som slipar stenen eller genom att
söka rispa den med en engelsk fil, som icke biter på de hårdaste.
Enligt denna inledningsgrund får man tre klasser, nämligen
hårda, lialfhårda och mjuka ädelstenar.
Till hårda ädelstenar, som äro hårdare än kvarts och
följaktligen icke rispas af detta mineral, räknas diamant, safir, rubin,
krysoberyll, spinell, topas, smaragd, zirkon (hyacinth), granat m. fi.
Till halfhärda, som rispas af kvarts, men icke af flusspat,
räknas bergkristall ,kalcedon, karneol, krysolit, opal, onyx,
ve3u-vian, lasursten, turkos o. s. v.
Till de mjuka, som repas af flusspat, räknas malakit, gagat,
bärnsten m. fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
