Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappast uthärda att vara skild från dig, men kvinnorna
här ä’ ju så misstänksamma.
Vanderlip. Adjö då, vi träffas i natt. (Vänder sig
om för att gå in till vänster.)
Loraine (mjukt.) Floyd! (Vanderlip vänder om.) Du
måste gå på balen i kväll. Jag har sagt nej, men du
måste gå. Det avvänder alla misstankar.
Vanderlip. Jag skulle ha gått dit i alla fall, bara en
stund. Jag... ja, ser du, jag har lovat mrs Eppingwell
att jag skulle komma.
Loraine (svartsjukt.) Mrs Eppingwell!
Vanderlip. Ja visst, än sedan? Hon räknas inte.
Loraine. Nej, naturligtvis. Men jag älskar dig så
högt, Floyd, att jag inte kan rå för om jag är lite
svartsjuk. Men du måste i alla fall gå dit. Adjö, min älskling.
Vanderlip. Adjö, kära, kära Loraine. (Går mot
vänster.)
Loraine (mjukt.) Floyd!
Vanderlip (vänder om, väntar, efter en paus:) Nå?
Loraine (mildt förebrående.) Jag har hört historier
om er, min herre.
Vanderlip. Vad är det nu då?
Loraine. Jo, du tycks ha — hur skall jag säga — en
viss penchant för utländskor.
Vanderlip. Jag förstår inte vad du menar. Penchant
— är det något som duger att äta?
Loraine (skrattar.) Det finns en viss dam som
påstås vara grekinna, i alla händelser är hon utländska som
jag — och med den mest förtjusande brytning, säga
herrarna.
Vanderlip (avbryter.) Du menar Freda.
Kvinnofejd.
17
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>