Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patiska känslorna i mänskligheten utvecklats till
högre styrka och större omfattning. Förhållandet
mellan man och kvinna, först endast ett uttryck
af släktets själfbevarelsedrift, får genom barnet,
hvilket är en hjälpbehöfvande varelse, en första
tillsats af en utom sig själf gående känsla.
Småningom uppstå flera liknande känslor, genom
hvilka mannen i kvinnan, kvinnan i mannen ser
icke blott ett medel, utan ett själfändamål, ett
annat jag, en personlighet. Och detta leder steg
för steg fram till det djupa förhållande mellan
man och kvinna, som är kärlek. Hos kvinnan
torde denna mer personliga känsla först hafva
vaknat, ty hennes moderlighet hade redan lärt
henne känna glädje i en annan varelse. Och
kvinnans känsla måste i sin ordning hafva
återverkat på mannen. Genom alla de oändligt
skiftande, primitiva formerna för könens samlif — där
kvinnan och barnet behöfde mannens skydd och
därför också gjordes till mannens egendom —
blir sålunda den ursprungliga driften omdanad
till Eros, till den stora känsla, om hvilken redan
Platon förkunnade: att den lärt människan vidga
sitt väsens gränser genom en oändlig ideal längtan,
en outtömlig andlig sympati.
Genom moderns känslor är det således som
kvinnan först började förädla könsdriften när hon
erfor en vaknande ömhet för sitt barns far; genom
moderns kärlek är det således som trohetskänslan,
kyskhetskänslan, hemkänslan, samt i och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
