Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 90 —
Äktenskapsfrågan är framför allt frågan om
att rädda denna lyckokänsla undan tidens och
sämlifvets förslöande inverkan.
Därför är det som sämlifvets former måste
blifva friare, emedan själfva innehållet sålunda
bättre skall bevaras; därför är det, som kvinnan
måste lära sig betrakta äktenskapet — såväl om
hon ser tillbaka i tiden som in i framtiden —
såsom sitt snilles stora epos, hvilket hon allt
mer konstnärligt skall fullkomna.
Ty här är kvinnan genom utvecklingen
vorden den, som äger den största genialiteten. Hon
kan bevara sin kärleks ungdomliga spänstighet
ända in i ålderdomen. Ej sällan ser man en
mor med vuxna barn ännu sjuttonårigt älska
sin man. Men i de allra flesta fall har hon icke
brukat denna sin egen känslas styrka rätt.
Genom ovisa anspråk eller slafvisk själfutplånelse
eller osköna hvardagsvanor eller styf själfhäfdelse
har ur hennes hand glidit spiran i det rike, där
mannen fortfarande är kung, men där hon till
sin sorg ej längre är drottning. Hon har icke
förstått, att det behöfves tusenfaldigt rikare
tillgångar att bevara än att vinna kärlek; en oändligt
mycket större insats af behag, af smidighet, af
en all formalism och slentrian undanfejande
ungdomlighet. Hustrun bör visst vara i stånd till
det andliga utbyte, där den utvecklade kvinnan
och mannen gifva hvarandra all den sympatiska
vänskapens rikedom. Men hon måste äfven äga
gåfvan att leka och att le, lika väl som att tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
