Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 95 —
Ju innerligare nämligen sambandet blifvit
mellan djurmodern och affödan, ju längre affödan
varit beroende af moderns näring, ju högre hafva
dessa djurtyper utvecklat sig. Och just det
långvariga, intensa sambandet med och
beroendet af modern, ger åt människobarnet tillfälle
att bruka allt, hvad det mottager ur
moderorganismen, endast för sin utveckling, befriar det från
nödvändigheten att förbruka något af sin kraft i
kampen för tillvaron, till hvilken det således under
hela sin långa, uteslutande receptiva
utvecklingsperiod i mångdubblad grad rustas. Ju mera den
period förlängts, då barnet lefver af och genom
modern, ju starkare och rikare blef dess
utveckling. Kulturens uppgift — att lindra och lätta
de villkor under hvilka kampen för tillvaron
äger rum — har sålunda, som sin allra tidigast
verkande representant, modern. Ju längre följd
af ypperliga mödrar en släkt ägt, ju bättre den
modersvård varit, som de lämnat barnen, ju
vissare framträder en kulturens öfvermänniska ur
denna släkt.
Naturen och historien gifva således
tillsammans det mest obrytliga stöd för min sats, att
kvinnans höjda intelligensutveckling blir af föga
betydelse för släktets utveckling, för kulturens
verkliga framtid, ifall kvinnorna därigenom
komme att sky moderskapet eller att frambringa en
svag afkomma. Är icke »generationens helighet»
den djupaste känslan hos kvinnorna själfva; inse
dessa icke att deras högsta kulturuppgift är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
