Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 110 —
hållit kvinnans förmåga att bli revolterad af
missförhållandena, som en framtidsdanande stormakt 1
Men hvad jag funnit anledning att påpeka, det
är den begränsningens lag, som gör att något
glider ur ens grepp då man omfattar för mycket.
Kvinnan skall snart, i fråga om yttre
verksamhet, lära sig den äkta, lugna själfbegränsningen,
om hon endast är genomglödgad af vissheten:
att hon blott har rätt att gifva samhället den tid
och den del af sin personlighet, som hennes hem
icke omedelbart behöfver. Då ordnar sig allt
till full harmoni mellan hennes yttre och inre
sfer. Och när kvinnan själf ej blott kallar utan
behandlar uppfostran som sitt högsta värf, då
skall hon tvinga samhället att i lag och sed
erkänna att det så är. Då skall hon vinna samma
rätt öfver barnen som fadern, ja, jag hoppas en
större, nämligen sålunda att i tvistiga fall, då
rätten synes väga lika, moderns vilja blir den
i sista hand afgörande för son som dotter. Ty
i regeln skall hon, genom sin kvinnliga
väsens-gemenskap, bättre än fadern förstå hvad dotterns
väl kräfver. Och genom den naturens mystiska
ordning, som mera gör sonen till moderns andliga
arftagare — liksom dottern mera till faderns —
skall hon bättre än fadern förstå äfven sonens
sanna bästa.
Då skall — inom ett nytt samhälle — modern
tillförsäkras allt hvad hon behöfver för sitt och
sina barns rikliga uppehälle, så länge hon ger
dem den första vården och den grundläggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
