Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 168 -
Och det är för dem ett styrkans ord, icke
ett modfallande ord, jag velat säga, när jag
betonat att de sällan utföra det yppersta på ett
fält, dit deras anlag och fria val ej kallat dem.
Många af dessa kvinnor, hvilka nu slitas mellan
sitt yttre arbete och sina känslor som hustrur,
mödrar, döttrar och systrar — och som veta att
detta yttre arbete därunder icke kan bli af första
klass — de känna nu detta som en förödmjukelse,
de förakta sig själfva för sin halfhet. Från detta
ville jag befria dem. Om de endast på det yttre
området göra det bästa de kunna, och om de
veta att, trots alla slitningar, ingen så som de
kunna göra det bästa just i det hem, de tillhöra,
så skall detta gifva dem en ro, som de aldrig
vinna, sporrade af ifvern att visa sig duga till
allting alldeles lika bra som männen.
Det är icke obarmhärtighet att framhålla
begränsningens lag. I fasthållandet af den
synpunkten är tvärtom all barmhärtighet innesluten I
Det är emellertid visst, att många kvinnor
börja förlora aktningen för hemarbetet, liksom
för att odla den älskvärdhet, det behag, hvilka
göra kvinnan till glädjebringerska i hemmet. Att
lysa, icke att gagna; att skynda ur hemmet för
att bli studenter och sedan få platser, detta är
— som bland andra åtskilliga skolföreståndarinnor
sagt mig — nu flickornas enda tanke. Och de
lämna hemmen, där deras plats stundom fylles af
en annan flicka, som får »fritt vivre och vänligt
bemötande»! Mot ringa, stundom ingen lön, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
