Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(om ock blott mera tillfälligtvis) blivit påpekat av
vetenskapliga författare.
Av större och allmännare intresse synes mig emellertid
den frågan, i vad mån kvinnan på ett egendomligt
sätt begagnar sina språkliga uttrycksmedel, eller,
med andra ord, i vad mån hennes psykiska egenart
röjer sig i hennes språk.
Det är på denna sida av ämnet, jag ber att en stund
få rikta mina läsares uppmärksamhet. Väl vet jag, att
min framställning kommer att förefalla ofullständig,
dessutom kanske delvis oklar. Till min ursäkt kan
jag anföra, att jag, bortsett från ett par goda,
men korta anmärkningar av Axel Kock,[1] icke haft någon
föregångare att stödja sig på.[2] Men jag hyser
[1]
Om språkets förändring s. 7--8.
[2]
Efter uppsatsens fullbordande har jag
händelsevis påträffat några i viss mån
hithörande iakttagelser och reflexioner uti
tidningen Stockholmsposten för 1780 (sid. 377.)
Den anonyme artikelförfattaren vill egentligen
i översättning meddela ett stycke ur en af Pope
och Arbuthnot författad dramatisk satir mot lärt
pedanteri, men i sin inledning klagar han över
att våra svenska damer (särskilt i »provincen»)
antingen äro alltför obildade eller alltför
lärda, och säger om de senare: »Än frukta de
framför alt tala som hopen, uttrycka sig ständigt
genom antitheser och hyperboler och späcka sit
modersmål med techniska termer, utländska glosor
och talesätt, beledsagade af en hop antagna Fugter
och grimacer; än åter äro de så stora purister, at
de helre bruka et mils långt omsvep, än de skulle
betjena sig af et til sit ursprung främmande ord, fast
än det redan för hundra år sedan vunnit burskap i
deras modersmål o. s. v». -- Ehuru skildringen blott
gäller blåstrumporna, tyckes dock ett och annat av
de för kvinnospråk i allmänhet utmärkande dragen ha
föresvävat författaren, och jag har därför trott
mig böra giva läsaren tillfälle att jämföra denna
utlåtelse i det Kellgren-Lenngrenska organet med mina
egna fynd och funderingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:52:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvinnosp/0016.html
