Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fruntimmerna äro ju för övrigt lika skickliga i att
uttyda blickar och minspel som i att själva bruka
dem. Sålunda kunna de ibland »telegrafera» en hel hop
till varandra, utan att de dumma karlarna ana oråd.
I kvinnors – liksom i barns – språk är gråt en
synnerligen viktig beståndsdel, den må nu komma
ofrivilligt eller såsom ett avsiktligt »argumentum
ad hominem». Till klimax inträder stundom svimning
eller hysteriskt anfall. Allt detta saknas nästan
helt och hållet hos det starkare könet.
Egendomliga för unga flickor äro gälla skrik vid
överraskning och förskräckelse samt fnitter vid
förlägenhet.
Däremot kunna kvinnor i regeln fritagas från ett annat
slag av oartikulerade ljud, som är rätt vanligt hos
män. Jag menar de stammande lätena ö-ö-ö eller u-u-u
eller ä-ä-ä, med vilka mången karl fyller mellanrummen
mellan sina ord, då han tänker långsamt eller
tveksamt. En kvinna tänker och talar nästan alltid
så fort, att hon ej behöver sådant fyllnadsgods.
Gråt, skrik, fnittrande och dylika ljud hava inom
ord-språket nära släktingar uti interjektioner, utrop
och utropssatser. Dessa tjäna ju särskilt till att
uttrycka känslor, medan ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
