- Project Runeberg -  Om kvinnospråk och andra ämnen /
30

(1917) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Nu har vi redan fått tre ting, som är de härligaste
i världen».

Kvinnorna själva bruka just icke räkna så noga
med varandra eller sina egna överdrifter. Ja,
man kunde nästan vara frestad att påstå, att det
starka uttrycket för dem är det naturligaste, det
överdrivna för dem det egentliga och passande [1]. Därav
följer också möjlighet till missförstånd i motsatt
riktning. Ty det finnes många kvinnor, som i
sällskapslivet fordra, att allt, som på något sätt
tillhör dem, skall vid minsta anledning lovprisas i
superlativa ordalag. Uteblivandet av allt rökverk,
bristande entusiasm i berömmet eller det obetydligaste
inskränkande uttryck kan då ofta av vederbörande dam
uppfattas som det skarpaste ogillande. På sådant sätt
har säkerligen mången redbar och oförarglig karl, som
ej varit förtrogen med denna sida av kvinnospråket,
ofrivilligt råkat stöta och såra damer [2].


[1]
Det är kanske nödvändigt att erinra, att
omdömet naturligtvis medgiver många undantag, att
det också finnes åtskilliga karlar, som begagna
överdrivna uttryck -- med ett ord, att här blott är
fråga om ett relativt förhållande.

[2]
Även i bruket av ironien torde könen göra någon
skillnad. Kvinnan tager, tyckes det mig, oftare
än mannen sin tillflykt till ironiska uttryck.
De starka orden bli ej starka nog för henne, eller
ock synas de henne för brutala (jfr det följande i
texten här ovan); i båda fallen lämnar ironien henne
ett ypperligt medel att milt i formen, men
starkt i meningen giva luft åt känslorna. Kan
hon blott någorlunda behärska och undertrycka sin
»känslobetoning», så undgår det ofta hennes manliga
åhörare, att hon talar ironiskt; men å andra sidan
är hon också ofta benägen att taga för ironi, vad
han har sagt på allvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:52:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnosp/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free