Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsteg i språket (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städers), – varvid vi likväl ej taga med i räkningen
våra s. k. »bestämda» former (t. ex. staden, stadens,
städerna, städernas), som icke hade motsvarigheter
i fornspråket.
Att språkutvecklingen bragt ned mängden av
kasusformer från ett tjugutal till fyra, är ju en
ganska betydlig minskning, men det är ändå en småsak
mot de förändringar, som försiggått med de former av
verbet, vilka kunna användas till predikat i sats.
För jämförelse med våra verb behöva vi ej gå
så långt tillbaka som till urspråket. Vi kunna
välja ett språk, som redan hunnit förenklas rätt
mycket, t. ex. grekiskan, sådan denna talades
av filosoferna Sokrates och Plato, statsmännen
Perikles och Alcibiades samt deras samtida, alltså
den s. k. klassiska grekiskan från ungefär år 400
före Kristi födelse, det språk, som ännu studeras i
våra högre skolor.
I de grekiska verben finna vi särskilda
personändelser (för första, andra och tredje personen),
olika för ental, tvåtal och flertal. Genom ändelser,
förstavelser m. m. bildas ett stort antal tidsformer
(tempora); för att uttrycka förfluten tid har man
minst fyra, men ofta flera, för tillkommande tid
vanligen två. Vidare har man verbet ej blott i det
bestämda, påstående »sättet» (indikativens modus),
i det villkorliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
