Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufemism (1896)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den direkta benämningen på onda väsen, men ersätter
den, icke med en lovordande, utan med en indifferent
eller en lindrigare klandrande omskrivning. Så
t. ex. har vår allmoge vanligen kallat djävulen
Gamle Erik, Skam, den fule, Styggen m. m,; den har
hellre sagt gråbenet eller något dylikt än vargen;
och t. o. m. möss och dylika smärre skadedjur ha helst
benämnts mera indirekt. Man har trott, att det vore
farligt att högt uttala det rätta namnet på den onda
varelsen; gjorde man det, skulle denna genast infinna
sig, liksom vore den kallad. Om sådan vidskepelse
vittnar ju också det numera blott skämtsamt använda
ordspråket: »När man talar om trollet, så kommer
det strax» (eller: »är det inte långt borta»). Även
svåra sjukdomar ha vår allmoge gärna undvikit att
direkt nämna, vilket väl likaledes har berott på
gammal övertro.
Att de gräsliga furierna, vilka tänktes utan
försköning plåga sina offer med gissel av etterormar,
med dolkar och med brinnande facklor – att dessa kunde
kallas »de vänligt sinnade», alltså med ett namn,
som betecknade raka motsatsen till deras beskaffenhet,
detta slags eufemism liknar på visst sätt det bruk,
vi stundom pläga göra av ordet välsignad. Om man
t. ex. i förtreten utbrister: »Kommer han då aldrig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
