Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda ord (1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastän man ingalunda numera, som för ett par decennier
sedan, på allvar betraktar språket såsom en organism,
giver det dock anledning till många jämförelser med
det organiska livet, jämförelser, som delvis tagit
sig uttryck i allmänt brukliga talesätt.
Med ett levande språk menar man ju det, som nu är det
allmänna medlet för muntliga och skriftliga ömsesidiga
meddelanden inom ett folk, med ett dött språk det,
som fordom fyllt en sådan uppgift, men nu icke mera
gör det.
Likväl motsvaras namnet icke alldeles av saken.
De språk, som vi företrädesvis pläga kalla för
»de döda», grekiskan och latinet, kunna i mer än
ett avseende sägas ännu leva. De läsas av tusentals
människor inom hela den bildade världen, de skrivas,
ja till och med talas stundom av dem. Än mera,
deras ordförråd har i högst betydlig mån ingått i
de moderna kulturspråken och förser alltjämt dessa
med benämningar på nya begrepp. Och vad som är allra
viktigast, man kan i själva verket icke med fog påstå,
att grekiskan och latinet såsom talade, »levande»
modersmål någonsin hava dött. Grekiskan lever ännu
kvar som modersmål hos ett folk, som åtminstone
delvis härstammar från de gamla grekerna och som
bebor deras land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
