Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru den gamla isländska litteraturen kommit till oss (1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ombord befann sig en isländsk student, Jon
Rugman. Denne sammanträffade i Göteborg med
riksdrotset greve Per Brahe, som, då han kom under
fund med, att islänningen om Nordens fornhistoria
visste mera än den tidens svenskar, övertalade honom
att bosätta sig i vårt land. Efter att någon tid hava
tjänstgjort vid skolan på Visingsö kom Rugman till
Uppsala och lyckades där, understödd av rikskanslären
Magnus Gabriel de la Gardie, att för fornisländskans
studium livligt intressera sådana män som Olof
Verelius och sekularsnillet Olof Rudbeck. Härmed
var början gjord till det ivriga arbetet inom
fornkunskapen, som blev en så viktig beståndsdel i
Sveriges vetenskapliga liv och understundom, såsom
i Rudbecks Atland, urartade till bålstort svärmeri.
Karaktäristiskt för tid och personer var den kraft,
varmed man strax från början tog sig saken an. Man
anställde genast (1661) en s. k. antiqvarius, som
skulle beskriva och anskaffa gamla handlingar;
sedermera (1666) upprättades för samlande och
undersökning av fornlämningar, bland vilka de
isländska handskrifterna intogo ett viktigt rum, ett
särskilt ämbetsverk, Antiqvitetskollegiet i Uppsala;
den förste »direktorn» var Georg Stiernhielm. Man
uppköpte isländska handskrifter, var man kunde anträffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
