Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om hösten åtog sig det besvärliga och stundom
farliga arbetet att hemdriva fårahjordarna, vilka
om sommaren fått ostörda ströva miltals omkring på
fjällbetena. Men fick han befallning att valla gässen,
så kunde det hända, att han lät de stackars fjäderfäna
umgälla husfaderns misstag att låta sonen utföra, vad
som blott passade en träl eller en kvinna. Däremot
kunna vi lätt tänka oss, att gossen var stolt, när
han fick lämna det tryggare insjöfisket och föra en
åra i den båt, som vid utgrunden i det stormiga havet
kastade ut krokar och nät för torsk och sill. Och
när han visat tillräckliga prov på träffsäkerhet med
bågen genom att nedlägga ekorrar, ripor och tjädrar,
mod och vighet genom att på de tvärbranta klipporna
vid havet samla sjöfåglarnas ägg och ungar, så kunde
det nog inträffa, att han, ännu tämligen späd, fick
följa männen på jakt efter uroxe, ren och älg, ja,
kanske t. o. m. då det gällde att fälla några vargar
eller en björn, som ofredat boskapen.
Hemma vid gården företogs också mycket, som väl
kunde uppväcka gossens efterhärmningslust. Vi veta,
huru nödvändigt det på den tiden var, att husbonden
förstod sig på allehanda slöjder; ty de egentliga
hantverkarna, när sådana funnos, voro få och spridda,
och gårdarna lågo långt ifrån varandra. Att äga framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
