Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildrade, huru barnen deltogo i de fullvuxnas göromål,
övningar och nöjen. Vidare erinra vi om Nials lille
fosterson, Tord Kåresson, vilken under husets brand
önskade bliva kvar hos de båda gamla och dö med dem;
det är ju alldeles otänkbart, att man nu för tiden
skulle hava fäst något avseende vid en sådan begäran
av ett barn, – en fullvuxen person hade väl även nu
fått sin vilja fram i ett dylikt fall.
Att män av rå och övermodig sinnesart stundom kunde
förgå sig mot barn, likaväl som mot svagare personer
av mogen ålder, strider ej mot det, vi yttrat om
barnets likställighet med de äldre; ty ingenstädes
finner man någon antydan, att sådant översitteri
haft sin grund däruti, att barnet betraktats som en
varelse av annat och lägre slag än de vuxna.
Upplysande för denna fråga är följande ställe i
Finnboges saga. Några fiskare hade i grundvattnet
vid stranden kastat en mycket stor och präktig fisk,
som de fångat. På skämt ropade de åt en sexårig gosse,
att han skulle få behålla fisken, om han kunde draga
upp den på land. Mot deras förmodan lyckades gossen,
som var ovanligt stark för sin ålder, att få fisken
på det torra. Karlarna ville då fråntaga honom det
dyrbara bytet, men han fick medhåll av några grannar,
och fiskarne erkände skamsna, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
