Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedendom inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„kristendomens" murkna inrättning. Likväl förvänta vi. att just
denna bebådade bibelläsning — protestantvapnet — nu snart
skall revolutionera den civiliserade verlden på ett hittills okändt
sätt. Och. vi råda därför alla, som vilja ha ett fridens
riksresultat på jorden, att studera bibeln med hjälp af den dubbla
planen, som är nyckeln till den däri gömda skatten, hvilken
kallas Jehovas „hemlighet om sin son".
Läs bibeln! Läsen högt, I som frukten Gud, och
protesteren mot kränkandet af Guds och Kristi namn! Men se här
livad „Prestlistens" författare säger om bibeln:
„De som på en gång älska bibeln och statskyrkan, älska två ting,
som lika litet förlikas, som två hustrur i ett hus. Statskyrkan måste
antingen förkasta bibeln, eller skall bibeln förkasta statskyrkan. Denne
är den store fiende, som hon har att frukta. Det är bibeln, som varit
hvarje statskyrkas ruin — det är bibeln, som har frambringat alla stora
förändringar och reformer — ... den krossade påfveväldet — ruinerade
munkväsendet... Katolikerna... behandlade den som en fiende, de
undertryckte den och höllo den undan så mycket som möjligt. Henrik
VIII af England och Elisabeth voro i detta hänseende visare än deras
efterträdare. Henrik utfärdade en förordning år 1539, kallad „den
blodiga statuten", hvari han dekreterade, att „inga kvinnor, handtverkare,
lärlingar, landtbrukare eller dagakarlar skulle vid dödsstraff läsa bibeln",
och Elisabeth var af samma tanke. Hon önskade, att folket icke skulle
läsa alls, på det att de icke måtte bli mindre undergifna. Hon tyckte ej
heller om predikningar, på det att icke kristendomens olyckliga läror
skulle insmyga sig... sådan var katolska kyrkans politik... Nu tillåter
denna föråldrade statskyrka bibeln att gå ut öfver alla land och förvånas
sedan att se den naturliga verkan, som den frambringar. O, dåraktiga
och hårdnackade släkte! Öfverallt där bibeln blir känd, uppstår själens
och tankens frihet. Där lär bonden känna, att han är människa... för
god att trampas af presterligt högmod eller plundras af presterliga anspråk"
„Bibeln är den store reformatorn. I mån nedslå reformatorernas
hela skördar såsom gräs, men om I lemnen kvar i jorden roten till all
reform, bibeln, skall den uppväxa tio gånger starkare. Stiften hvilka
lagar, eller förstören hvilka friheter I viljen, om I lemnen bibeln fri,
skola lagarna förändras och friheten återkomma, och eder möda skall ha
varit förgäfves. Den är i utlandet, den är i alla hus, på alla bord; och
dess ännu sakta röst hviskar beständigt: „Ve, alla tyranner och Guds
barns förtryckare! Den är Guds röst, Guds bud; hvad förslår häremot
människors ord eller visdom? Från bibeln fläkta öfver hvarje själ de
eviga känslorna af frihet, oberoende och af förakt för döden. Därför råda
vi statskyrkan, att hon må akta sig för bibeln." (Prestlist. hist. sid. 548.)
Kyrkan är gift med staten. Biskop Billing talade till de „krist.
stud." i Upsala den 4 nov. 1907, och liknade förhållandet mellan kyrka
och stat vid ett äktenskap. Liksom det ej utan svåra slitningar går att
upplösa ett långvarigt äktenskap, kan man ej heller upplösa det band,
som under århundraden förenat kyrkan med staten.
Så länge kyrkan kan uppfylla de kraf, som Kristus ställt på henne
(!!?) utan hinder från den med henne samordnade staten, så länge borde
kyrka och stat vara förenade."
Detta är biskopens ord, men hör nu Kristi opinion: ,,Hvar
och en som skiljer sin hustru från sig och gifter sig med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
