Kvinnornas Tidning / Årgång 1. 1921 / 2:1 (1921-1925) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KVINNORNAS TIDNING

Årgång 1. N:o 2. Provnummer. Utkommer varje torsdag. Utgivare och redaktör: Ingeborg Dahllöf. För annons- och ekonomiavdelningen: Edith Rickberg. 9 Dec. 1921.
Annonspris: textsida 30 öre pr mm. » sista sidan 20 öre pr mm. Längre annonsering rabatt. Redaktion och expedition: Vallgatan 27. Göteborg. Tel. 180 70. Prenumerationspris: Helår Kr. 6: — ½ år Kr. 3,75.


Kvinnornas
Tidning

En presentation.

DET ÄR EN KÄND SAK, ATT
ingen ger sig tid eller gör sig besvär
att läsa en prenumerationsanmälan.

Kvinnornas Tidning bryter därför
resolut med den gamla präss-slentrianen,
slopar anmälan och låter i stället
arbetsprogrammets punkter komma fram
i olika artiklar i föreliggande nunnner, där
vi hoppas att våra läsarinnor söka dem.

En presentation anse vi dock
erforderlig. Bakom Kvinnornas tidning stå
inga affärs- eller partipolitiska intressen.
Den är grundad av kvinnor, äges och
redigeras av kvinnor.

Fri, oberoende, självständig och ärlig,
besjälad av målmedveten arbetslust,
orädd och full av förtröstan ställer den
sig i kvinnornas tjänst för att som
deras egen tidning
på alla områden tillvarataga och främja
deras intressen, lämna dem upplysning
i sociala, politiska och andra dagens
frågor samt för övrigt skänka dem god
och underhållande läsning i skilda
ämnen litteratur, konst, uppfostran m. m
— ”Ja,” s^er ni, ”denna tidning
har nog en stor uppgift att fylla. Vi
skola intaga en välvilligt avvaktande håll
ning för att se vad den kan uträtta.’
Detta är något men ej tillräckligt.
För att kunna främja kvinnornas in
tressen måste Kvinnornas tidning vara
stark och för att vara stark måste den
hava kvinnornas stöd i form av
prenumeration.

Övergiv för den goda sakens skull er
passivt avvaktande hållning och giv
Kvinnornas Tidning i stället ett vänligt
handtag genom att bliva prenumerant!

Redaktionen.

Jehöva vi kvinnor en egen

tidning?

Rättigheter och
förpliktelser.

I andras ledband?

Eller på eget ansvar?

KVINNORNA HAVA FÅTT DEN
politiska rösträtten, med vilken följer
medansvarigheten för
samhällsutvecklingen. För de politiskt vakna
kvinnorna är den mottagna medborgerliga
fullmyndigheten med dess stora
förpliktelser icke en källa till oro utan
till glädje. De känna det samhälle de
,eva i, förstå dess krav, brinna av
åstundan att aktivt få deltaga i arbetet
för dess välfärd. Men det stora
fler-Valet kvinnor, vilka icke äro politiskt
kunniga? Hur skola de befria sig från
den oro och beklämning, som känslan
av svaghcf inför ett stort, ofrånkomligt
atisvar maste väcka? Genom att skaffa

På ovanstående fråga följde svaret
icke omedelbart, men detta berodde
ej på tvekan mellan ja och nej, ty
därom fanns naturligtvis intet tvivel,
utan på känslornas mångfald, först
och främst den glada
överraskningens.

Det finns ju knappast någon
sammanslutning i vårt land med vare sig
ideellt eller praktiskt syfte, som ej
har sitt eget organ, skulle ej då vi
kvinnor behöva en röst för våra
speciellt kvinnliga intressen. Det är
visserligen sant att det finns
dam-tidningar — ”en prydnad för
salongsbordet” och facktidningar för hem
oeh härd, för trädgårdstäppan och
hönsgården, modenyheter och
toalettbordet och de stora dagliga tidning
arna offra ju en del av sitt utrymme
åt den kvinnliga smakriktningen.
När Lars Johan Hierta startade
Aftonbladet tillkännagavs i anmälan att
tidningen skulle innehålla följetong,
så att den ”skulle läsas även av
fruntimmer”. Vilket icke hindrade att
Aftonbladet blev en sannskyldig
kvinnosakstidning, ty en mera
trofast och nitisk förfäktare av
kvinnornas rättsliga och sociala ställning
än L. J. Hierta har ej funnits
svensk press eller svensk riksdag.
Även kvinnliga pennor vågade sig
fram — väl för första gången i
dagspressen — såsom Rosalie Olivecrona
och Sophie Lei jonhufvud, sedermera
Adelsparre (= Esselde) t. o. m. till
försvar för Fredrika B rem ers
förkättrade Hcrtha. Strax därpå,
under känslan av att kvinnorna
behövde en egen tidning, utkom Tidskrift
för Hemmet, redigerad av de båda
vännerna.

Det lodkmedel följetongen avsåg
att vara för snart 100 år sedan,
synes i våra dagar ha efterträtts ar
moderevyer med teckningar av mer
eller mindre akrobatiskt förvridna
kvinnogestalter. Oscar Wil.de
säge-att konsten anticiperar livet, och då
ha våra tidningars tecknare en -stor
skuldbörda p& sina samveten.

sig kunskap om det samhälle vari de
leva. Kvinnornas Tidning vill
förhjälpa .dem till denna
medborgarkun-skap genom utredande, populärt skrivna
artiklar i alla härunder fallande ämnen
Tidningen går i fråga om detta
upplysningsarbete icke något politiskt partis
ärenden utan är besluten att objektivt
redogöra för de olika fragorna med
angivande av de skäl, varpå de skilda
partierna stödja sina åsikter, på sä sätt
beredande kvinnorna möjlighet att väga
de förebrakfa skälen mot varandra och
bilda sig en egen självständig politisk

åskådning.

Detta skall icke bli någon tråkig

studiekurs!

Kvinnornas Tidning skall föra
kvinnorna omkring i samhället och göra
dem bekanta med dess många företeelser
pä gott och ont. Den sålunda
und-fångna kunskapen skall väcka
kvinnornas intresse för samhället, deras vilja
att skydda dess värden och att
reformera där så påfordras.

if

Kvinnorna äro ingen quantité
neg-ligeable i världen, som den manliga
överlägsenheten rycker på axlarna åt,
de äro en makt att taga vara på.
Liksom familjen behöver moderligheten,
behöver samhället henne. Hur långt
”likställigheten” än kommer att
sträcka sig i yttre måtto och ännu vinkar
det i fjärran, trots kom. och pol.
rösträtt, så finns det en
väsensolik-het, för vilken naturen själv skrivit
lag, vars upphävande varken är
möjlig eller önskvärd.

Det är därför vi kvinnor anse oss
behöva en egen tidning. Vi äro tack
samma för tillfällen som givits oss
att få fram de speciellt kvinnliga
synpunkterna på livets olika
företeelser på de politiska, sociala och
ekonomiska frågorna, men vi ha inte
alltid känt oss husvarma i den manliga
atmosfären — och vi längta efter en
egen vrå, vi ikvinnor vid
arbetsbordet, vid kontorspulpeten, vid
symaskin, vid vaggan eller sjuksängen.

Krigsåren ha varit en sträng skola
for kvinnorna, som lärt dem allvar
och ansvar. Den slapphet och det
missmod som följde på kriget håller
nu på att försvinna för vaknande
livsmod och verksamhetsibegär. Den
ekonom ista reaktionen kommer att
lära kvinnorna inse vikten av social
frigörelse., av aktivt deltagande
världsförnyelsen. Alexandra
Gripem-Iberg skriver i ett av sina verk:

Naihaniel Hawtbome berättar, att
i en av New Ilampåhires dalar
uppfostrades i en ringa hydda en ung
gosse. I hela dalen ikunde man få se
i ett av de höga fjärran bergen en
stor mänsklig nrofil liksom
uthuggen i berget, och den kallades det
stora st‘ran!efcet. Det vår av ålder
en sägen, att en gäng rkulle en man
komma t Hl dalen, vilken skulle vara
den.ädlaste man ochlhan skulle införa
e.i gyllene ålder. Alla längtade efter
Unna tid, men allra mest den unga
gossn, som växte upp under
’betraktande av det höga, rena anletet. Han1
blev anan, lärare oCh präst, lian
blev-dalens goda ande; flit, dygd, välstånd
blomstrade under hans inflytande.
Men folket gav ej akt på honom, de
väntatlc blott pä sin stora man, tills
i den sista stunden, en stilla afton
inför de eviga ljusen, deras lärares
anlete -stelnar i döden ©ch förklaras,
och de med bävan se likheten mellan
det stora anletet och honom, som de
så ofta gått likgiltigt förbi .. .

Sålunda händer ock stundom, att
vi gå oförstående förbi en stor idé,
som utvecklas mitt ibland oss, och
vi mottaga det goda den bringar oss,
utan att se dess höga ursprung tills
dagen ooh stunden kominer, då vi
förstå. En gång skota vi kvinnor
ock fullt igenkänna i det nu ofta
ringaktade kvinnosaksarbetet den
stora kungstanken ”att samle alt
Folket og vatkkc det, saa det kjender

at det er et".

T denna anda skall även
Kvinnornas Tidning verka!

Frigga Carlbcrg.

Tonen.

Det var i Stockholm en höstdag
för en 5 å 6 år sedan. På en av
de större huvudgatorna kom en
äldre, silverhårig fin dam gående.
Gatan låg under omläggning, och
passagen var smal. Emot damen
kom vandrande en stor, axetbred
karl. De möttes på den trångaste
pasisagen. Karlen stannade och såg
stint och oförskämt på damen, men
vek ej. Med den fint uppfostrade
och bildade kvinnans undrande
blick betraktade damen resen
framför sig. Hon förstod ej genast.
Men när situationen blev klar,
jagade en livlig rodnad upp på
hennes kinder. Mannen ämnade tyd
ligen icke vika. Och tyst och
brådskande, angelägen att så fort som
möjligt komma ifrån det
pinsamma, stumma uppträdet vek hon,
den äldre, ned i den uppbrutna ga
tans oländiga modd, medan karlen
stolt och triumferande fortsatte sin
väg fram på den banade passagen.

Denna ögonblicksbild, fångad
inom loppet av några sekunder i en
storstads myllrande liv, var då säll
sym 10g att väcka uppmärksamhet
Men samhällets utveckling under de
senare åren har visat sig, att den icke
var en tillfällighet. Inför den nya
tid, som inbröt, manar minnet fram
denna episod som symbolisk, och
mannen kommer att bilda en slags
typiåk portalfigur till densamma
Mer än en •-gammal silverhårig fin
tradition har fått vika ned i ränn
stenen för den nya tidens hänsyns
lösa representanter. Vad som då
vax en sällsynthet har nu blivit ali
män och -vedertagen ton.

Med nya giftermålsbalken ha som
bekant för första gången med svensk
rätt införlivats civilrättsliga
bestämmelser om gift kvinnas släktnamn.

Huvudregeln återfinna vi i nya
giftermålsbalkens 15 kap. 5 §,
vilken är av följande lydelse:
”Hustrun erhåller med vigseln mannens
släktnamn; dock må hon bära sitt
eget och mannens namn i förening,
om hon gör anmälan därom i den
ordning Konungen bestämmer.”
Härjämte har för fall av
äktenskapsskillnad stadgats, att hustrun äger
”behålla det namn hon genom
äktenskapet erhållit eller återtaga det namn
hon hade såsom ogift”. Efter
återgång, d. v. s. då äktenskapet på
grund av särskilda enständigheter
från början varit ogiltigt, kan
domstol i vissa fall meddela kvinnan för-

Denna -.nutidens ton i våra sam
hällen är icke god. Hen förtnärkes
överallt, ’ljuder fram ur allt. Ur
vvårt gatdfiv, ur vårt offentliga liv.
ur vår handel orih vamdel med var
andra, ’över bela linjen har tonen
sänkts. ’Och det är icke gott som
det är.

Ett element som av
krigskonjunk-iturens väldiga våg ikastades upp mot
ytan och sjönk tillbaka med den,
hann, inrran det försvann, efterläm
na uppkomlingens alla misstag och
förlöpelser som arv åt samhället
Alla värden liumo under denna van
dal ismens stora tid omvärderas. Titli
det sämre — tyvärr. Nivån, som
såg ut att stiga ekonomiskt, sjönk
moraliskt, och sedan även den
ekonomiska såpbubblan brustit, återstod
endast de på alla områden förskäm
da sederna.

Med alla dagliga exempel på då
lig ton för ögonen kan man knap
past se vårt s. k. moderna samhälle
för mörkt. Anmärkningen gäller
icke allenast de yttre allmänna for
merna och deras försimplade prägel,
utan sträcker sig även till en hel del
andra områden, som äro av högsta
vikt och värde för oss såsom
kulturfolk och nation. Den dåliga tonen
ligger icke endast i bristande
hänsyn och belevenhet, den ligger i ännu
högre grad i bristande
ansvarskänsla hos varje individ, som i sitt
arbete eller sitt kall gäckar samhällets
förtroende.

Gift kvinnas namnrätt.

Av Jur. kand. Märta Björnbom Romson.

De oerhörda besvikelser, vi i detta
fall fingo uppleva under krigets
abnorma period, ha icke försvunnit
med freden. Det finns ännu
företeelser i massa kvar i våra
samhällen från denna tid, vilka i ostörd
blomning få fortleva. Detta i all
synnerhet på det ekonomiska
området, där godtycklighet och bedrägligt
förfaringssätt till det yttersta fresta
allmänhetens tålamod. Utrymmet i
denna överblick medgiver icke nu
någsn specificering av dessa
företeelser, men de skola framdeles bli
föremål för närmare gra - Aning och
utredning. Och de äga alla det
gemensamt att bryta mot god ton —
mot den gamla goda ton som
stammade ur rättrådighet och humanitet,
aar samvetsömhet ifråga om mänsk
Jighetens gemensamma intressen.

Det ser ut som om krigstidens
svallande vågor rivit upp bron mel
lan det förgångna och det
nuvarande. Vid en överblick — bur många
goda gamla värden som gått
förlorade i våra samhällen för att liksom
ej längre gångbara mynt förvisas till
samlingarna! Och i deras ställe ha
kommit, ej ädlare skiljemynt av
högre valör till tjänst för
mänsklighetens stora, aldrig vilande
byteshandel av värden, utan sämre och
ihåligt klingande. Det är beklagligt
för dem, som m istat, men det är
ännu beklagligare för den ungdom, som
skall leva sin första rika blomstrings
period i en tid utan ideal. Vars
himmel är utan stjärnor och vars
botten genljuder av en ny, om sina
vägar oviss och egoistiskt
frambrytande tids försimplade ton.

Ovanstående är avsett endast som
en .kort erinring om vissa
företeelser i våra samhällen, vartill
Kvinnornas Tidning såsom ovan nämnts
i senare specialartiklar skall få
anledning att återkomma. Och som
de ingå på ett allmänt och alla
berörande intresse skola säkerligen ej
heller inlägg utebli från dess
läsekrets’ sida — inlägg som i den mån
de hålla sig till saklig och belysande
diskussion i ämnet sannolikt icke
skola förvägras plats i dess spalter.

H—t H—n.

bud att vidare bära mannens namn.
Föreligga ej härför erforderliga
förutsättningar, gälla samma regler som
vid skilsmässa.

De nya stadgandena skola enligt
de särskilda bestämmelser, som gälla
för införande av nya
giftermålsbalken, tillämpas endast beträffande
sådana äktenskap, för vilka den nya
lagen i sin helhet är gällande. Man
får alltså här två olika kategorier av
äktenskap, vilka vi i det följande för
enkelhetens skull vilja kalla
äktenskap av gamla ordningen och
äktenskap av nya ordningen. För de
sistnämnda gälla de bestämmelser
angående gift kvinnas släktnamn, som
trätt i kraft mied nya
giftermålsbalken, medan för de förra äldre rätt
är tillämplig. Härvid är att märka,
att tiden före nya giftermålsbalkens
ikraftträdande kännetecknas av en så
gott som fullständig avsaknad av
uttryckliga lagstadganden i hithörande
ämnen, varför en viss osäkerhet
förut gjort sig gällande i fråga om gift
kvinnas namnrätt.

I nya giftermålsbalken har
fast-slagits, att hustrun med vigseln
erhåller mannens släktnamn. Detta är
enligt lagstiftarnes uppfattning
numera ”härskande ordning icke blott
i vårt land utan bland kulturfolken
i allmänhet”. Namnförvärvet
inträder automatiskt med vigseln utan att
härför erfordras några åtgärder från
någondera parten. Hustrun
förvärvar härmed en rätt till mannens
släktnamn, som icke kan fråntagas
henne utout i de undantagsfall, då
efter återgång domstol meddelar
förbud för henne att vidare bära
mannens namn. Såväl efter mannens,
död som efter skilsmässa har e;ft
kvinna lika väl som under äktenska
pet en praktiskt taget oinskränkt rdit
till mannens släktnamn. Varken
mannen eller hans släktingar kunna
sålunda hindra hustrun att bära hans
namn, även om hon skulle missbruka
det och även om ett sådant missbruk
skulle bli anledning till skilsmässa,
finnes det likväl ingen utväg att för
framtiden hindra hustrun att
uppträda under mannens namn.

Att gift kvinna med vigseln
erhåller mannens släktnamn medför å
andra sidan i fråga om äktenskap av
nya ordningen, att hon även är
skyldig att bära detta, så länge
äktenskapet består. Plikten att bära
mannens släktnamn torde ej bortfalla
med dennes död, utan får nog anses
kvarstå under hela hustruns liv.
Gifter hon om sig, undantränges
däremot naturligen det förra namnet av
det nya äktenskapliga namnet. Efter
äktenskapsskillnad och återgång
finnes däremot ingen skyldighet för
kvinnan att fortfarande bära
mannens namn, medan rätten till
detsamma, såsom i det föregående
framhållits, i allmänhet fortbestår.

Skyldigheten för gift kvinna att
bära mannens släktnamn innebär, att
hon är förpliktad att under alla livets
förhållanden uppträda under detta
namn. Det ingår obligatoriskt i
hennes namnteckning. Startar hon un-

01631329

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>