Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det nattens storm, som honom hviskat
Dessa namn, som ej de andra kände?
Ingen rodnad bar hans kind den bleha,
Aldrig varsnades uppå hans panna
Något glädjens, något fridens shimmcr.
Lugn han syntes, men den gamla lärarn
Sade ofta: „i den gossens hjärta
Skall en dag den högsta striden kämpas,
Kampen mellan helvetet och himmeln".
Denna svåra inre kamp, så oundviklig för en så
sanningssökande ande, som Gabriel Lagus’, alla dessa mödosamma steg
tryckte en djup prägel på hans känsliga personlighet och fick
naturligtvis uttryck i hans sånger, likaväl som de för den
varmt kännande läraren utgjorde ett dyrbart förråd, hvarur
han med rörelse åt de honom omgifvande ynglingarne utdelade
erfarenheter och fingervisningar för deras kommande lif.
Men liksom hos Baco skedde uppvaknandet till slut.
Sanningens ande visade sig för honom och skänkte honom en
sällbet utan like, alt mer och mer dragande honom till sig.
Han skildrar själf Bacos uppvaknande sålunda:
„Baco vandrade från land till land för att söka de vises
sten, han kastade sig från djup till djup, han skyggade ej
för lidanden och strider, han sökte genom öknar och haf, tills
han genomletat alt och tvangs att vända åter. Men
besvärjelsernas makt, den återstod ännu. Han fruktade ej för
själens natt mer än för naturens, han sänkte sig lika djärft i
tankens afgrunder som förut grufvornas. Och nu, när han
genomsökt alt, oceanen likaväl som andarnes hem, när hvarje
besvärjelse blifvit pröfvad, nu, när intet mera återstod, nu
ändtligen var ban tvungen att fråga. Mera beböfdes ej.
Svaret följde af sig själft; Universum klarnade upp för hans
blickar. Han visste nu att han omedvetet kämpat för en idé:
Att hans strid ej varit blott hans eget
Hjärtats kamp, den varit mänsklighetens."
Den ide, till hvars medvetande Lagus kom, var
sanningens, människokärlekens och det godas slutliga förvärkligande
hos människorna.
Redan hans anletsdrag buro prägel af denna inre frid
och ostörda harmoni och den, som haft lyckan se honom
framför sina kära gossar med rörelse talande allvarsord om
lifvets djupaste hemligheter, ban erkänner – fastän sent –
att Schillers tidigare nämnda ord till fullo kunna tillämpas
på Gabriel Lagus och bekräftas detta äfven af hans skaldskap.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:57:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kweos/0041.html
