Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. (Efter en stund). Än för en tid, en liten tid,
Kanhända att det var i går ännu,
Var du blott kärlek, men, ej mer du är
Densamme, ty din kärlek har
Förändrats helt, den stund mitt nya jag
Med henne föddes. O, jag visste väl
Att jag dig såra skulle.
F. Jag förstår dig väl.
Det tyktes förr nog ljuft, men nu!
(Han böjer sig ned öfver mor och barn och tager dem
sina armar).
M. (Sätter sin hand på hans hufvud och smeker honom ömt.)
Min Alfred! – Du ej henne väcka får!
Är det ej ovant att mig höra tala så.
Och nu är jag så sömnig, doktorn har
Befalt mig sofva. Men ej ledsen blif
Om jag och baby utur rummet nu
Dig drifva måste. Du ej sårad är?
(Hon sträcker ut sin hand emot honom då han uppstiger
och går mot dörren).
F. Du mig ej sårat. Aldrig mer jag tror
Att vi hvarandra såra kunna. Ty
hon där skall alltid medla mellan oss.
M. O, huru ljuft det är. Din kärlek har
Åt mig alt detta skänkt. Jag är så glad,
Så stolt, så lycklig, och så – sömnig. Gå!
F. (Förande hennes hand till sina läppar).
Dig gif i sömnens sköna armar då,
Ty sömn för lycka ock det bästa är.
Jag går nu, älskling!
M. (Sömnaktigt). Ja, och jag skall sofva.
Nu Far godnatt!
F. Nej, nej, god morgon mor!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
