Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorger, för hvilka vi söka tröst i glaset, ej
nödvändigt behöfva vara af rent materiel art, är sant och
har äfven (af hr Åberg) blifvit påpekadt. Att dessa
likväl äro de allmännast förekoirimande, lär väl ej
kunna förnekas; näringsbekymmer göra sig kännbara
för alla; äfven den minst finkänsliga är mottaglig för
känslan af hunger eller annan kroppslig vantrefnad.
Det ftr således bland dep lägre arbetarebefolkningen,
bland den talrika klassen af daglönare, hvilkas
arbets-förtjenst är knapp och osäker, och för hvilka det i en
alldeles särskild mening gäller, att "hvar dag har sin
egeñ plåga”, som vi böra finna det största antalet
egentliga drinkare. Förhåller det sig så?
De statistiska uppgifter från Upsala, som grefve
H. framlägger, innehålla ingenting, som motsäger en
dylik förmodan. Han nämner, att bland de 848, till
större delen gifta, arbetskarlar, som förledet år voro
kjrkskrifna i Upsala, endast 68 under årets lopp
blifvit straffade för fylleri, och han anser dessa siffror
utvisa, att äfven i denna klass, som dock ”står på
gränsen till fattigdom”, dryckenskapen är ringa. Så
mycket bättre, om detta är händelsen. Men derest
dessa siffror skola-bevisa någonting alls för den fråga,
som här föreligger (nämligen om fattigdomen mer än
välståndet förleder till dryckenskap), borde väl vid
sidan af dem hafva stälts någon uppgift om, huru ofta
straff för fylleriförseelser drabba andra samhällsklasser
än den nu nämda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
