Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s-bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV:S-BILDEN
Solglansen var dock ej fullt lika äkta för dem, som stodo
medelpunkten närmare, som alltså mötte kung Karl mera i
verklighetens värld och under livets skiftande sysselsättningar. Vi hava
åtminstone trenne sådana vittnen ur den personliga omgivningen:
det är Louis De Geer, justitiestatsministern; det är vidare
adjutanten och kabinettskammarherren Fritz von Dardel; slutligen
norska statsrådet August Christian Manthey. Av dem stod
Manthey längst åt periferien, då han egentligen endast vid Karls
besök i Norge eller under egen vistelse i Stockholm kom i
direkt beröring med konungen. Så vitt hans dagböcker måla
honom, var Manthey en nitisk ämbetsman, icke utan lycklig
omtanke om den egna ställningen, men först och sist saklig, varför
de notiser, han dagligen nedskrev, ha fotografiens faktiskhet, torra
och färglösa men för hans uppfattning exakta. Från sin något
småskurna stillsamma miljö ser han med både förvåning och
tjusning det bullrande, impulsiva och hastiga i konungens
fram-färd, han antecknar det utan reflexioner men med oförtydbar
belåtenhet över att själv ha fatt vara med på ett hörn. Det hos
konungen, som överraskade men också tjusade till den norske
byråkraten, verkade mest burleskt och bortstötande för en
estetiskt skolad hovman av Fritz von Dardels typ. Kanske just
därför, att han aldrig kunde glömma tacksamhetsskulden till den
monark, som för en blygsamt ställd gardesofficer öppnat
hovkarriären och jämnat vägen till ansenlig statstjänst, hade Dardel
skärpt blick för det brutna och söndrade i Karls personlighet.
När han med ritstiftet och penseln men också med skrivpennan
fäste det kungliga vardagslivet på papperet, blevo dessa drag
markerade, icke tadelsjukt men med en mest underförstådd
kritik över bristen på stil och harmoni.
I samma kritiska riktning gå de förbehållsamma omdömena i
De Geers Minnen. Mellan den ut i fingerspetsarna korrekte
juristen med hans doktrinära liberalism och Karls irreguljära
impulsivitet, där studenten-juvenalen och den politiserande
adelslöjtnanten förenades, måste mötet bli hart när fientligt. För de
vanliga framställningarna om Karl XV hör det till de mest
oförklarliga punkterna, huru han och De Geer trots så mycken
motsats kunde stå sida vid sida under tolv års tid. Till stor del får
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
