Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s-bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV:S-BILDEN
ställning, och att han av förakt för den vitmenade skenheligheten
hänsynslöst visade sig som han var. Försvaret ma gälla vad
det kan — för människan. Att självrättfärdig fariseism
tillbakavisas, bör alltid och med fog vinna erkännande. Men för
statschefen i hans ansvarsfyllda ställning var icke härmed problemet
uttömt. De umgängets oskrivna lagar, vilka han i otyglad
livslust trotsade, voro och äro med alla sina bristfälligheter dock
ett civilisationens arv, som ordnat samhällsliv icke kan
undvara. Det alltid smittosamma exemplet uppifrån befordrade en
inre röta, för samhällsordningen en allvarligare fara än de
tanklösa attacker, som kunde riktas utifrån. Visst var det muntert
att leva utan bekymmer för morgondagen liksom utan hänsyn
till »pratet och skvallret i sta’n», men morgondagen skulle
därför icke utebli, och efterräkningarna för stundens uppsluppenhet
hotade att bliva desto tyngre.
Vid statshistoriens behandling hänvisas med allt fog allenast
ett begränsat och undanskymt rum åt den s. k. histoire intiine.
Privatlivets område bör ej blottas mera, än det för uppfattningen
av händelser och personer är nödvändigt. När man studerar
Karl XV:s tid, göres det icke behov att avvika från denna diskreta
regel, men väl måste det fastslås, att hos Karl den uppsluppna,
i grunden ärligt välvilliga, men i sina yttringar obehärskade
naturen fick alltför mycket bryta igenom det respektingivande
majestät, som hans ställning krävde, och på vars yttre ståt han
intet ögonblick ville avpruta något. Han bringar lätteligen i
sinnet en jämförelse mellan Frankrikes båda sista verkliga
företrädare för det gamla kungadömet, Ludvig XIV och Ludvig XV.
Efter den stränga etikens måttstock har kanske Ludvig XIV
ej mycket att berömma sig av framför sin med fog mycket
tadlade sonsonsson, men hans städse bevarade decortim var en
samhällelig makt, vars åsidosättande bidrog att slappa
betydelsefulla band och förbereda en allmän upplösning.
Men även om allt, som av olika motiver viskats och
skvallrats om kung Karls privatliv, väsentligen lämnas därhän, skall
man dock snart vid närmare studium av honom själv och hans
skede, »finna, att von Rosens vackra och ståtliga bild icke låter
sig bevara ostörd. För dess älskare och beundrare skall detta
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
