Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ungdomsåren - Karls självkarakteristik. Sanningskravet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN UNGDOMSÅREN
hänföres han ibland. Han har svårt att blifva bekant, men då han
en gång blifvit det, kan man lita på hans vänskap, så länge han
anser den värdig.
Ty han anser vänskapen mellan tvenne personer vara ens högsta
lycka och är derföre mycket ömtålig om densamma, likasom han
söker andras vänskap och anser för en lycklig dag, då han genom
någon tjenst kan knyta den fastare.
Ehuru uppfödd i en krets, der man skulle tro, att en viss stelhet
och förställning råder, är han lycklig att hafva egt föräldrar, som varit
enkla och som aldrig yfts öfver sin plats, hvarigenom det har varit
honom möjligt att bibehålla den enkelhet, som hos hvarje menniska
är nedlagd. Enkelhet är ock det han sätter mest värde på af alla
egenskaper hos andra, ty han anser, att den förutan äro de andra
egenskaperna, huru lysande som heldst, af föga eller intet värde.
I sällskap är han ofta munter, men det sker ibland med stor
ansträngning, ty han är melankolisk, hans största nöje är att drömma
om flydda tider, som voro för honom så kära, att ana stundande,
som kanhända skola blifva det. Det är för honom en hvila, när
dessa drömmar framkomma, och han tackar ofta Gud derföre att han
får låta tankarne sväfva omkring och med det samma stilla hans
klappande hjerta.
Hvem skulle tro, då man ser honom, att han skulle vara
tillgänglig för milda känslor? Men så är det ändå; han emottager intryck,
för hvilka en annan knapt skulle minnas till följande dagen, så djupt,
det är honom omöjligt att förskingra dem; de stå att läsa i hans
tankar, i hans ord; de bära en prägel af sällhet i melankolisk
gestalt. Det vet han sjelf och det är hans glädje, hans nöje att
uppteckna dessa tankar, dessa känslor.
Han älskar arbete och har en vilja nog fast att framdrifva det han
riktigt föresatt sig; det har äfven lyckats honom att mer än en gång
nå ett önskadt mål och det vore nyttigt, om han ibland rönte en
och annan motgång, ty högmod och sjelfförtröstan skola annars lätt
framskymta, då han redan eger en stark ambition som lätt kan leda
dertill.
I hans bröst finnes icke en droppe rädsla, och han påstår, att
han icke vet någonting, för hvilket han fruktar. Flere anse honom
öfverdådig och jag kan icke neka, det händer någon gång, men det
skadar ej när man är ung, det aftar nog i samma mån som åren tilltaga.
Allt hvad som är Svenskt älskar han högt och det skär honom
i hjertat att se när Svenskarne ej älska hvad som är fosterländskt,
utan vilja härma främmande nationer och antaga det som passar
för dem, glömmande att dem vi just vilja härma, hafva bibehållit
sina egenheter orubbade ifrån äldsta tider. Han älskar Sverige och
hans hans[ttW] högsta önskan är att visa det, ej i ord, men i gärning.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
