Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ungdomsåren - Karls självkarakteristik. Sanningskravet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN UNGDOMSÅREN
I fru Bååth-Holmbergs bok (s. 14) finnes ett rätt
anmärkningsvärt yttrande om Karl och hans norske lärare: . . . »vid
mognare år, då han kunde öfverblicka sitt lif, kände han, att
den grundsats, denne lärare hos honom inpräglat, skadat hans
utveckling och infört honom på en afväg. Den spartanska, med
stryk inlärda principen lydde enligt kung Karls egna ord så:
’allt är tillåtet; intet är i sig sjelft dåligt — utom för så vidt
man låter ertappa sig’. — ’På detta sätt lärde jag mig ljuga’,
yttrade han mer än en gång vid äldre år härom.»
Vid dessa ord må hållas i minnet De Geers uppfattning,
vunnen under långa och ofta besvärliga år av politiskt samarbete,
att blott den, som såg konung Karl på nära håll, kunde förstå,
i huru hög grad hans skenbart oförbehållsamma öppenhet dolde
förställning och beräkning. Kanske är detta ett något hårt tal,
åtminstone bär det emot att tro på en fullt avsiktlig
förställning. Men i handling liksom i känsla visade Karl ofta samma
drag, som hans handstil antyder: hastighet till gränsen av
hafs. De voro icke mindre ärligt fattade och menade för det,
men de voro så snabbt övergående samt av förnuftet föga
kontrollerade, därför heller icke överblickade till sina följder. Så
kom han ej sällan i det brydsamma läget att icke kunna infria
löften och väckta förhoppningar, vilket både var smärtsamt för
hans välmenande hjärta och genant för hans kungavärdighet,
samt sökte då reda sig därur genom halvsanning eller rent av
nödlögn. Till hans försvar länder den goda viljan att ställa alla
till freds, men denna överskyler icke opålitligheten i ord och
handling. Detta är likväl den vackraste förklaringen; det finnes
tillfällen under Karls liv, då man snarare får tro på för litet
moraliskt mod att vidgå ett missgrepp än på begäret att fylla
alla önskningar.
Hur det kan hava varit med den av läraren framhävda
mönsterbilden av Spartas härdade ungdomar, vilka aldrig fingo klaga
och aldrig beslås med osanning, lärer icke nu vara gott att
säga. Det är ej otroligt, att den intagit ett rätt framskjutet rum
vid Auberts handledning, ty det därmed förknippade kravet på
strängaste självbehärskning, fysisk och psykisk, stämde väl med
lärarens hela åskådning. Maningen till självdisciplin har därvid
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
