Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ungdomsåren - Kronprinsens förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONPRINSENS FÖRMÄLNING
en så ståtlig och beundrad ung man som kronprinsen, stodo alla
hjärtan vidöppna.
* •
•
Oskar I, som hade god blick för den sceniska effekten,
nyttjade detta tillfälle till ett slags konungafamiljens Eriksgata. Utan
fråga med rätta, ty ett visst mått av statsceremonier förfelar
aldrig sin verkan på en allmänhet, som längtar att se livets
vardagsgrå avbrutet genom några inströdda lysande färgfläckar.
Frankrikes borgerliga republik blev knappast rätt grundmurad,
förrän de maktägande genom sin omsorg om den populära
armén med dess lysande emblemer funno en naturlig
samlingspunkt för detta behov: revyerna d. 14 juli hava betytt oändligt
mera för den tredje republikens bestånd än det officiella
Ba-stiljdagsminnet och allt lovprisande av revolutionens omdanande
verk. Vi kunde studera ett motstycke här i Stockholm under
unionsupplösningens något upprörda dagar. Det hölls en grann
julisöndag ett socialdemokratiskt protestmöte mot alla planer
på unionens väpnade upprätthållande, och samma dag gjorde
det nyförmälda hertigparet av Skåne sitt intåg. Ute vid Liljans
var det rätt folktomt, men Skeppsbron och Strömmen voro tätt
kantade av jublande människomassor.
Sommaren 1850 bjöd statsklokheten alldeles särskilt att taga
vara på den folkliga entusiasmen. Ute i världen hade två år
förut februari- och marsdagarna med sina sviter ruskat på mest
alla furstestolar, och ingen vågade räkna med, att det återställda
lugnet bleve stabilt. Ett kungahus, som kringjublades av folkets
fria hyllning, var då en mindre vanlig företeelse, och där den
yppades, kunde det icke förfela att göra en god verkan både
utåt och inåt. Det skulle innebära en vacker rehabilitering mot
det legitima utlandet, som i det längsta rynkat på näsan åt den
unga svenska dynastien och misstroget frågat, huru länge denna
egentligen skulle hålla sig. Det var också nyttigt för en inhemsk
folkmening, som väl ej var oppositionell men emellanåt lätt
vacklande.
Just vid denna tidpunkt höll Oskar I på att slutlikvidera sin
anpart från 1848 i den dansk-holsteinska konflikten. Enligt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
