Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Hamilton och religionsfrihetsfrågan 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING HAMILTON OCH
RELIGIONSFRIHETSFRÅGAN 1857.
Karl XV lärer någon gång mot slutet av sin regering yttrat
om greve Henning Hamilton: »Henning — han misslyckas ju
alltid.» Omdömet förefaller lätt både överraskande och
otacksamt. Överraskande om en person, som samlat snart sagt alla
tänkbara lysande utmärkelser och medborgerliga
hedersbevis-ningar, och som obetingat nämndes såsom landets främste
ädling. Otacksamt av den furste, vilken personligen bar en mycket
dryg del, om ej den drygaste delen, av medskuld vid de
tillfallen, då Hamilton i yttre måtto lidit nederlag, nämligen i
norska frågan 1860, i dansk-tyska krisen 1863—64 och under
representationsreformens behandling 1865. Tacksamhet är
emellertid en dygd, för vilken politiken har föga användning, och i
kung Karls lätta sinne fanns den såsom mera än en hastigt
övergående känsla egentligen endast för personer, som genom
oavlåtliga tysta och taktfulla tjänster hjälpte honom nödtorftigt över
alla de svårigheter, hans egen obetänksamhet så rikligen skapade.
Att en herre med sådan läggning skulle allvarligt gå till rätta
med sig själv rörande sin andel i en medhjälpares och
rådgivares missöden, fick icke väntas. Men det gavs icke heller större
skäl för överraskning över omdömet, ty trots all yttre heder,
som ägnats Hamilton, var det onekligt, att hans politiska
verksamhet fortskridit från motgång till motgång. 1857 vid början
av Karls regentskap var han, som lantmarskalk för tredje gången,
kronprinsens hemlige rådgivare och snart statsråd, rikets utan
jämförelse främsta politiska auktoritet. Efter
representationsfrågans utfall 1865 var han reducerad till oppositionens mest
uppmärksammade taleman inom den nya riksdagen, en beundrad
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
