Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Hamilton och religionsfrihetsfrågan 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING’ HAMILTON OCH RELIGIONSFRIHETSFRÅGAN
För kronprinsen-regentens personliga mening i denna
brännande fråga kan en egenhändig biljett till frih. Carl Jedvard
Bonde, dat. Arboga d. 18 oktober 1857, rådfrågas:
Min heders Vän!
Om lördag gäller Religionsfiihetsfrågan. Jag hoppas se dig här i
Stockholm! Jag tror jag hjelpte Södermanlänningarne vid
Jernvägsfrågan, jag litar på dem att de nu neka en proposition jag ej
uppenbart kan motarbeta. Du kan helsa Claes Lewenhaupt, Falkenberg
m. fl. af dem du vet votera mot att I alla ju flere dess bättre komma
så ären I alla välkomne och en god gjerning blir gjord! Lita på
mig som jag på dig. Din Vän
Carl
P. S. Detta blir oss emellan.
Att Karl så ivrigt och nästan som kontant likvid utkrävde
motprestation för sina tjänster i iärnvägsfrågan sommaren förut,
visar, att han tillmätte propositionens fällande mycken vikt.
Likväl var förslagets förkastande en ömtålig sak.
Den utländska uppmärksamhet — huru denna sedan kunde
ha framkallats — som man lyckats få riktad på
religionsfrihetsfrågan inom Sverige, medförde, att de främmande diplomaterna
i Stockholm och bland dem företrädesvis de katolska staterna
Belgiens, Frankrikes och Österrikes representanter särdeles
intresserat följde nu skildrade riksdagsförhandlingar. Svenskarnas
känslighet för en ogunstig opinion hos främlingarna förnekade
sig icke, men särskilt var det kronprinsen en oangenäm tanke,
att den första mera ingående behandling, som den s. k.
europeiska pressen skulle ägna företeelserna under hans nyss begynta
regentskap, kunde bli kryddad med bittra reflexioner över in- •
tolerans och kulturell efterblivenhet. För åtskilliga inrikespolitiska
planer, vilkas innebörd ännu icke var allmännare känd, skulle
skarpare utlandskritik just nu kunna falla sig olägligt nog.
Därför skyndade kabinettssekreteraren greve Albert Ehrensvärd
efter samråd med kronprinsen och Henning Hamilton samt under
medverkan från ecklesiastikministern Anjou att tillställa
Manderström i Paris nödiga materialier för en klargörande artikel till
någon ledande fransk tidning. I det enskilda brev, varmed dessa
översändes, skrev Ehrensvärd (d. 2 november 1857) bl. a.:
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
