Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Hamilton och religionsfrihetsfrågan 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING’ HAMILTON OCH RELIGIONSFRIHETSFRÅGAN
ren samt — enligt egen uppgift — »blott såsom en vägledning
för hennes eget opus» en skriftlig uppsats. »Jag sökte deri
alldeles icke uttrycka mina tankar, utan egentligen måla det
tänkesätt och de motiver, som skulle blifva afgörande vid Riksdagen,
och hvilket var det enda, som för utländingen kunde äga intresse».
(H. till Manderström).
Denna uppsats, vilken hon finge »att efter behag ändras,
förökas eller förbättras», infördes emellertid i Le Siècle oförändrad
och med hans namn utsatt, detta visserligen i mindre noggrann
form. Troligen ansåg sig grevinnan S. icke genom något bestämt
förbud hindrad att meddela författarenamnet samt gjorde då
bruk av detta för att förläna dess större relief åt uppsatsen. Hon,
som icke hade en aning om, hur labilt det politiska läget i
huvudstaden var, och därför levde i lycklig okunnighet om huru farligt
hennes små händer ryckt i den högre statskonstens dolda trådar,
skrev nämligen efteråt helt belåten till Hamilton och räknade
på, att också han skulle vara nöjd med hennes åtgärder.
Det var han nu inte alls, naturligt nog. D. v. s. ett gott rönte
även han, ty själsskakningen bidrog att framkalla en kris i den
sjukdom, varav han sedan en tid led, och befordrade en snabb
förbättring, men att ställa saken till rätta, så att icke fula
misstankar för lömsk intrig stannade på honom och tillika grevinnan
Stackelberg fick rykte för sviket förtroende, var kinkigt nog.
Som hjälpare erbjöd sig då baron Oskar Adelswärd, kusin till
grevinnan S:s förre man, själv naturaliserad fransman,
industriidkare och politiker samt intresserad skriftställare rörande
religionsspörsmålen. Han förklarade sig beredd att personligen taga
all skuld för publicerandet på sig. Av någon anledning, troligen
för att ej giva uppslag till förlängd diskussion, som tilläventyrs
kunde tangera diskreta personliga förhållanden, avböjde Hamilton
detta och nöjde sig med en ny förklaring i Posttidningen (d.
30 dec.), däri Gripenstedt (finansministern) och Ehrensvärd
intygade, att H. visat dem »en af en aktad fransman afgifven
förklaring», dels att uppsatsen icke avsåg att meddela H:s egna
tankar utan blott den allmänna meningens ställning, dels att
publicerandet skett utan författarens tillåtelse. Även efter detta
återstodo åtskilliga gåtfulla punkter, och Crusenstolpe, som del-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
