Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministärskiften och krisrykten - Under ståthållarstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSKIFTEN OCH KRISRYKTEN
denne ett par polemiska punkter om stämningen i Sverige och
om några svenska statsrådsmedlemmars tidigare yttrade välvilja
mot de norska planerna på ståthållarämbetets upphävande.
Meningen var tydligen att fastslå ett svenskt löftesbrott, och ytterst
kom detta att rikta en anklagelse mot konungen personligen.
Beträffande lämpligheten av att så bringa nytt bränsle till den
falnande elden skilde sig den norske statsministern i Stockholm
G. C. Sibbern bestämt från sina Kristianiakolleger, särskilt Birch,
dennes svåger Ketil Motzfeldt och norska statsrådets præses
Petersen. Sibbern begärde de polemiska punkternas strykande
ur Indstillingen, och det kom i december samma år till en
spännande kraftmätning mellan honom och konungen å ena
sidan, de nämnda tre statsråden å den andra, varvid resultatet
blev de senares avgång.
Om förloppet av dessa strider och särskilt av slutkonflikten
finnas utförliga berättelser i Mantheys samt i Ketil Motzfeldts
dagböcker. Följande spridda brev lämna belysande drag, vilka
förtjäna jämföras med de norska versionerna.
Rörande förhistorien och särskilt Ulriksdalskonferensen skriver
Manderström till Hamilton d. 7 januari 1862, beklagande de av
Birch och Motzfeldt inspirerade anfall, som framförts genom
Duncker o. a.:
Hvad nu de enskilda samtalen beträffar, vet jag mig aldrig hafva
sagt något, som jag behöfver skämmas för. Om jag misstagit mig på
opinionen om Ståthållarefrågan, är detta illa, men ingalunda något
brott. —–Hvad samtalet på Ulricsdal beträffar, voro, så vidt
jag kan påminna mig, inga Norrmän närvarande, då Konungen talade
med oss. Der var ej, så mycket jag kan påminna mig, fråga om
annat, än om han skulle på förhand lofva sin sànctiön, hvilket vi
alla på det högsta afrådde och afstyrkte. Om formen (Norskt eller
sammansatt statsråd för afgörandet) var hvarken då eller hade förut
varit fråga: detta skulle jag kunna med liflig ed fästa; och detta
medgifva Norrmännen, som det tyckes, sjelfva; — och detta blef ju
sedan sjelfva hufvudfrågan.
I liknande riktning yttrade sig Hamilton till Manderström,
Köpenhamn d. 18 november 1861: han erinrade sig visserligen
ej rätt samtalet på Ulriksdal, men säkert vore, att han aldrig
vare sig enskilt eller i större krets med någon norsk rådgivare
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
