Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministärskiften och krisrykten - Under ståthållarstriden - Krisrykten 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISRYKTEN 1862
Manderström trodde ej på denna mystiske obekante utan
misstänkte, enligt satsen is fecit cui prodest, Birch eller Motzfeldt;
kungen, upplyser han, spåstår fortfarande, att meddelandet
kommit från Christiania — och detta är jag också benägen att ännu
tro — ehuru ett par af Collegerna äro af annan men efter min
öfvertygelse orättvis åsigt» (till Hamilton d. 17 och 18 maj).
I Kristiania svor man sig bestämt fri: »Vi kunne ikke forestille
os andet, end at Meddelelsen maa være kommen fra den svenske
Minister i Kjöbenhavn. (Vi sigte alle Hs. Majestæt, skjønt han
ikke nævnes)», skriver Manthey d. 7. maj. Tydligen var ungefär
detta meningen hos de av Manderström omskrivna kollegerna.
Osannolikt är det ingalunda, ty Karls självmedvetande var efter
framgången starkt stegrat, och det kan ha varit mycket
frestande för honom att låta sin manhaftighet även beundras av
de danskar, som borde lära sig att blicka upp till honom såsom
Skandinavismens banérförare.
KRISRYKTEN 1862.
Sedan den norska stormen bedarrat, var en tid framåt
förhållandet mellan Karl och hans svenska rådgivare ganska gott,
fastän kungen emellanåt yttrade sig om dem med mycken
frispråkighet. Beskow antecknar d. 8 januari 1862, att Karl vore
»nöjd med konseljen utom Gripenstedt, som redan var ’knäckt
och slut’ men alltid ’antiunionist och antiskandinav’. Bredberg
— — skulle flyttas till en Landshöfdingplats. Lagerstråle går
an men jurist. Motsåg en brytning i Danmark men union
nödvändig med bibehållande af hvarje lands lagar. Vi borde göra
villkor för vår hjälp att hvarje land hade beslutanderätt efter
folkmängden, då vi lågo öfver.» Under detta år drog det
emellertid inom Sverige upp till en storm kring De Geers
representationsförslag, om vilket statsrådets övriga ledamöter efter åtskillig
tvekan enat sig.
D. 15 oktober 1862 hade ständerna samlats. På deras hållning
till en början berodde mycket, om representationsförslaget skulle
framläggas som kunglig proposition eller ej, och det blev stark
spänning. Manderström skriver d. 13 november till Hamilton:
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
