Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministärskiften och krisrykten - Krisrykten 1862 - De Geers avgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTÄRSKIFTEN OCH KRISRYKTEN
konstitutionella regemente, vartill han vore bunden genom
grundlagar, kungaed och valspråk: land skulle ju med lag byggas,
vad ville han göra? De trogna undersåtarne ruskade på huvudet
och resignerade, men hur det var, reflekterade kanske på slutet
både de och deras populäre monark, »que tout est pour le mieux
dans le meilleur des mondes possibles». Först sedan ministären
själv uppluckrats genom successiva avgångar — Gripenstedt 1866
och Manderström 1868 — och dess ställning visat sig
parlamentariskt försvagad under samarbetet med den nya riksdagen, blev
det tid att allvarligt tänka på förändringar.
DE GEERS AVGÅNG.
I maj och juni 1870 avgingo justitiestatsministern frih. De
Geer, ecklesiastikministern F. F. Carlson, finansministern frih. af
Ugglas samt von Ehrenheim, konsultativt statsråd. Övriga
medlemmar av konseljen kvarstannade, men då De Geer länge stått
som dennas främste man, fick ombytet i viss mån prägeln av
ett systemskifte. Anledningarna till förändringen voro delvis nära
liggande och rent personliga, delvis också av äldre datum och
mera allmän natur. Ehuru de personliga skälen lössläppte krisen,
är det i vissa allmänna missnöjesanledningar, som man har att
söka förklaringen till dennas större omfattning och verkliga
betydelse.
De sötesbrödsdagar, som »den’ bästa at ministärer» kunnat
vänta från den representation, vilken var dess eget verk, hade
varit mycket kortvariga. De Geer har med den honom
karakteristiska älskvärda öppenheten uttalat, att han efter
reformarbetet vid riksdagen 1865—1866 ansåg lämpligast att låta
statsmaskinen liksom göra en paus, varför han icke mötte den nya
riksdagen med några väsentligare nya uppslag. Hans ministär
inskränkte sig också till förslag allenast i nödvändiga ärenden
samt förhöll sig genomgående neutral till de företeelser, som
mötte inom de valda kamrarna. För visso ett rätt egendomligt
förfarande av en beprövad politiker, som haft tillfälle att praktiskt
röna sanningen av gamle Gösta Löwenhjelms ord: »Späkt och
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
