Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministärskiften och krisrykten - De Geers avgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSKIFTEN OCH KRISRYKTEN
bigående förtjänar anmärkas, att den bland statsråden, som utom
den direkt träffade tog saken djupast, nämligen Ehrenheim, på
intet vis ville förorda några parlamentariska hänsyn. i en
omedelbart nedskriven, först genom Ehrenheims Minnen (1916)
publicerad artikel yttrar han bl. a.:
. . . Å andra sidan har riksdagen hittills icke visat någon håg
att framkalla ministerförändringar, om ock enskilda ledamöter af
riksdagen någon gång förrådt en sådan. Med detta passiva förtroende
måste en ministär hos oss låta sig nöja, arbeta på att öka sitt
inflytande i sakfrågorna och icke tröttna, om det dröjer, innan det
vinnes. De täta ministerförändringarna äro skadliga utväxter på det
konstitutionella statsskickets ädla stam, och om de mångenstädes varit
detta statsskicks följeslagare, är det därför icke skäl att framkalla
dem, så länge de kunna undvikas. I själfva verket äro de endast
yttringar af en oro, som hvarken kan fördraga olägenheterna eller
medlen att afhjälpa dem. Vårt folk har visat en stor förmåga att
förr afhjälpa olägenheter mången gång; det behöfver icke öfverlämna
sig åt en feberaktig oro . . .
Så uppseendeväckande konungens steg mot Ugglas än var
speciellt vid jämförelse med nutida förhållanden och åskådningar,
vållar det knappast stor förvåning med någon kännedom om
Karl XV:s allmänna uppfattning av sin ställning. Inblandning i
personliga detaljer var rätt vanlig, det finnes bl. a. exempel, att
han låtit en kammarledamot förstå, att dennes återvändande till
riksdagen icke vore önskligt. Sådant passade bra tillsammans
med den rättframhet, som konungen gärna manifesterade.
Allmänheten, vilken dömde efter vad den såg utan att bekymra
sig om det, som kunde ligga dolt bakom, menade belåtet, när
sådana drag berättades: det är ändå en karl, som säger sin
mening och inte tål några slingerbultar. Därför tog ingen så illa
vid sig för episoder av detta slag utom möjligen de allra närmast
träffade, vilka likväl hellre svalde sin harm än drogo saken
under publik diskussion.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
