Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONFÖLJAREN
gelska kungafamiljen. »Har Pr. Oscar verkel. speculation på den
colossala Mary of Cambridge? Gud hjelpe honom!» skrev
Hoch-schild i första häpenheten till Manderström. Planen gynnades
livligt i England, men prinsen fann sig alltför kallsinnig mot den
tilltänkta och drog sig ur spelet. Manderström menade också efter
hans återvändande till Paris, att han gärna kunde fira en
tacksamhetsmässa »for his narrow escape». Under hemvägen knöts sedan
den avgörande förbindelsen. De nyförmäldas intåg i Stockholm
(d. 19 juni) torde utgjort den sista solglimten över Oskar I:s då
förmörkade tillvaro.
Med Karls regeringstillträde var Oskar ställd i andra planet
för en framtid, som mänskligt att döma borde bli ganska lång.
Med sin starka ambition och sina vidsträckta intressen ville han
vara verksam, men han hade klart för sig, att Karl såg honom
med misstrogna ögon, städse ängslig för en rival om folkgunsten
eller en medtävlare i regeringsmakten. Familjeliv, vetenskapliga
och litterära sysselsättningar samt arbete inom sjövapnet fyllde
nödtorftigt tiden, men en viss bitter ton av resignation skymtar
ibland i hans brev, förrådande, att han kände sig helt avstängd
från de uppgifter, som mest lockade. Under den stormiga
skan-dinavistvintern 1863—1864 torde de båda bröderna jämförelsevis
väl sympatiserat, särskilt förenade i hoppet, att någon dynastisk
förening mellan de nordiska rikena skulle åstadkommas.
Arvfurstens palats blev då en tid knappast mindre än slottet
föremål för de hängivna skandinavernas förhoppningar. Några år
tidigare hade prinsen varit anhängare av planen om ett
gemensamt skandinaviskt flottprogram, ty, skriver han till
Manderström d. 6 november 1861, »skall någonsin Scandinavien bli en
verklighet, så måste det vara en sjömakt. Men då måste vägarne
i tid beredas, då det kan ske utan att compromettera sig.» Det
är tillåtet antaga, att icke blott förkärleken för det egna
vapnet tryckte sådana linjer ur pennan, utan att prinsen tänkte
sig nya möjligheter för självständigare ställning. Efter det
oförmodade budskapet om kung Fredriks död d. 15 november
skriver Manderström till Hamilton d. 16:
Jag blef eftersänd till Höga Vederbörande i går afton kl. 10, vid
underrättelsens ankomst, och var der till öfver midnatten. Agita-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
