Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Dansk politik efter 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER SKANDINAVISMENS NEDERLAG
tat. Här kunna sådana möjligheter icke diskuteras, men väl må
den uppfattningen uttryckas, att den väg som följts torde
innebära betydligt större garantier för framtiden, än annorledes
kunnat vinnas. Med vilka vanskligheter Frijs och Vedel från
början hade att kämpa, därom lämna de nu behandlade
publikationerna märkliga upplysningar.
Även för dem, när de inledde sin politik, lade den inre
partistriden åtskilliga stötestenar, om vilka likväl Aage Friis’ bok
och de meddelade akterna hava mindre att mäla; vad de
därvidlag berätta, är i varje fall av specifikt danskt intresse. Vid
utrikes ärendenas skötsel mötte man mest återverkan härav
genom en oansvarig privatdiplomati, som på bakvägar letade
sig fram till de stora kabinetten och där — tvivelsutan i bästa
välmening — väckte föreställningar och antydde möjligheter,
vilka ej rätt motsvarade den verkliga ledningens syften. Till en
början misstroddes sålunda den nitiske journalisten J. J. Hansen
(efter sin bosättning i Frankrike »Jules Hansen») starkt av den
danska yrkesdiplomatien, tills det allt klarare visade sig, att
»Spidsmusen», som H. ofta nämndes, var en fullt lojal och i
sina åtgärder omdömesgill arbetare för sitt gamla fäderneslands
sak. Värre bekymmer gjorde en något tvivelaktig affärsman Claus
Molzen, som förvärvat diverse ej närmare utredda förbindelser
i Köpenhamn och i Berlin samt antagligen även å andra
centralorter; ibland ansågs han arbeta enligt Blixens planer, ibland
misstänktes han som spion för Ryssland eller Preussen eller båda,
men var och när han kom, vädrade man anslag att diskreditera
regeringspolitiken. I vilken mån hans aktion borde sättas eller
av de styrande sattes i relation till det skandinaviska lägret,
får lämnas därhän, emellertid återspeglade den utan fråga en
viss inre opposition, som var desto oangenämare, då de stora
makternas regeringar gjorde arbetet i och för sig mycket besvärligt
I detta hänseende kommo egentligen blott Berlin- och
Pariskabinetten i fråga; Petersburg stod välvilligt och London
övervägande likgiltigt på sidan, Wien kom i betraktande som
motpol till Berlin. Den franska regeringen affekterade en älskvärd
omsorg om Danmark, som nog styckevis var äkta, men vars
innersta halt, när det komme till konsekvenser, föreföll rätt oviss.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
