Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Bismarck, Benedetti och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER SKANDINAVISMENS NEDERLAG
den preussiska regeringen satte så högt värde på goda
förbindelser med Frankrike, att den därför kunde vilja göra »des
sacri-fices importants». Denna antydning om god disposition
sammanföll alldeles med vad Benedetti efter sitt föregående samtal själv
skrivit hem, att man i Berlin sannolikt sökte någon kombination,
genom vilken man kunde tillfredsställa kejsaren utan att såra
den allmänna meningen. Den gången ansåg han bäst att vänta
och motse preussiska motförslag och förklarade därför, att han
tillsvidare icke skulle använda den honom medgivna rätten att
resa till Paris för personliga konferenser. Ännu den 8 augusti,
när han inberättade det senare samtalet, antyddes icke någon
ändrad mening, men på förmiddagen den 9 telegraferade han,
att han, om ej bestämda kontraorder komme, samma kväll
skulle hemresa för direkta överläggningar.
Vad som vållat detta ändrade beslut, vilket genomfördes trots
ett snarast avvisande svar från franske utrikesministern, framgår
ej. Möjligt och kanske troligt är, att Benedetti tolkade general
Manteuffel samtidiga resa till Petersburg som ett försök att
vinna Rysslands understöd, varefter Preussen skulle kunna giva
Frankrike en god dag. I Paris konfererade han icke längre med
Drouyn de Lhuys, ty dennes tid var nu ute, utan direkt med
Rouher, och det var som denne statsmans invigde och verktyg
han den 16 (17?) augusti återkom till Berlin för att nu själv
göra de motpropositioner, han tidigare velat vänta från Bismarck.
Det var propositionerna om Luxemburgs förvärvande och utsikt
att i lägligt ögonblick vinna Belgien, allt emot erkännande av
den nya tyska ordningen samt en fransk-preussisk allians.
Det är omöjligt att i detalj följa diskussionerna mellan
Napoleon III, Rouher och Benedetti samt mellan denne och Bismarck
om det projekt till allianstraktat, som den franske ambassadören
nu fattade i pennan. På den alltsedan 1870 omtvistade frågan,
varifrån uppslaget kom, torde man emellertid vara berättigad
att svara: icke från Berlin. Man gör icke Frankrike någon orätt
genom förmodan, att man där intet hellre önskat än leda
initiativet tillbaka till Bismarck. I det nu publicerade materialet
saknas likväl varje antydan åt det hållet. Däremot är Benedetti
tydligen fullrustad, när han återvänder från Rouher, med vilken han
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
