Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - De skandinaviska rikena och krigsfaran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SKANDINAVISKA RIKENA OCH KRIGSFARAN
Vid månadsskiftet inträffade nu ett par franska besök, som
återigen stimulerade krigshågen. Två av Frankrikes krigsskepp
ankrade på Köpenhamns redd (d. 30 juli); de utgjorde del av
en eskader, som skulle blockera de nordtyska hamnarna och
förstöra, vad där fanns av värnberedskap, samt även var tänkt
som understöd åt eventuella allierade. Två dagar senare
inrapporterades, att hertigen av Cadore på sin hemlighetsfulla
beskickning anlänt till den danska huvudstaden, och ungefär
samtidigt synes den energiske franske ministern i Stockholm
Fournier via Hull kommit tillbaka till sin beskickning. Om vad
den sistnämnde haft att säga är icke mera bekant än Dardels
berättelse, att Napoleon väntat sig 30,000 man från Sverige,
men att Fournier själv förklarat dylika förhoppningar omöjliga.
Emellertid fann Karl XV nu tiden vara inne att åtminstone
träffa några allmänna förberedelser.
Söndagen den 31 juli på middagen voro svenska krigs- och
sjöministrarna Abelin och Leijonhufvud samt de norska
statsråden Irgens och Broch ute på Ulriksdal. »Alla», skriver L.,
»voro ense om att söka bibehålla vår neutralitet och att söka
undvika allt, som kunde uppväcka något slags misstanke att vi
tänkte öfvergifva densamma.» Emellertid menade konungen, att
krigets — eller kanske krigens — utbredning vore omöjlig att
förutse, och därför ville han »åtminstone på papperet ha klart
för sig vad han kan åstadkomma». Han befallde sålunda att
såväl i Sverige som i Norge skulle undersökas, huru mycket
hästar kunde transporteras på kronans segelfartyg, bogserade av
ångbåtar.
Den tanke, fortsätter L., som därvid föresväfvade H. Maj:t, var
att, om ej neutralitetens bibehållande skulle bli möjlig, hvilket dock
H. Maj:t ifrigt önskar, en landstigning å Rügen i samband med en
allierad corps skulle kunna ifrågakomma.
Tydligen voro konungens rådgivare på intet sätt angenämt
berörda av detta utredningsuppdrag just då. Av De Geer
framgår, att man på sina håll fruktade en tysk kupp mot Karlskrona
för att förstöra transportmöjligheterna, och den faran kunde
möjligen bli aktuell, om några som helst rykten komme ut.
Leijonhufvud tog sig också rundlig betänketid, och först föl-
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
