Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - De skandinaviska rikena och krigsfaran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER FRANSK-TYSKA KRIGET
Måhända var det till någon del för att sysselsätta konung
Karls oroliga verksamhetsbegär, som den svenska regeringen kort
efter krigsutbrottet satte i gång en liten aktion att befordra
Danmarks Slesvigintressen. Huvudmålet var emellertid att
undanröja varje konfliktorsak. Ärendet sköttes, som man kunde vänta
av Wachtmeister, ytterst diskret, för övrigt synes det ha
upptagits i samråd med danskarna. I ett egenhändigt brev till vår
chargé d’affaires i Köpenhamn frih. Hans Henrik v. Essen
yttrade sig Wachtmeister d. 15 augusti närmare häröver. Dagen
sedan han i Köpenhamn talat med baron Rosenörn och Vedel,
skriver W., hade han råkat ministern i London frih. Hochschild
— tämligen säkert skedde detta hos kung Karl på Bäckaskog —
och han hade då varmt anbefallt denne att i London befordra
Danmarks önskningar. Den danska styrelsens svåra ställning
skulle, hade han påpekat, i högsta grad förenklas, om konungen
av Preussen beslöte sig att frivilligt återställa de danska
distrikten av Slesvig, däri inneslutna Als och Sundeved. Ifall det vore
Preussen motbjudande att göra detta tillmöteskommande direkt
till Danmark, kunde det möjligen ske genom Englands
förmedling, alldeles som Frankrike 1866 varit mellanhand beträffande
Venetien mellan Österrike och Italien. Ett dylikt steg, fritt taget
av Preussen, kunde omöjligen misstolkas såsom framkallat genom
någon dess ställning sårande yttre påtryckning. — I
överensstämmelse härmed, fortsätter W., hade Hochschild talat med
lörd Granville, vilken ställt sig mycket välvillig och lovat
överlägga med sina kolleger. En huvudbetingelse, för att något
resultat skulle vinnas, vore dock, att Sveriges démarche förbleve
helt och hållet okänd i Berlin. »Notre intervention active ferait
certainement pius de mal que de bien au Danemarc», skrev
han med ett stänk av bitterhet. Därför finge Essen endast på
förtroligaste sätt delgiva detta för Rosenörn och Vedel, och
under inga omständigheter borde saken bli känd för andra
danska regeringsmedlemmar.
Av någon anledning, som det är svårt att nu rätt fatta,
ändrade Wachtmeister kort efter brevets avgång mening om
lämpligheten av kommunikation i Köpenhamn samt förbjöd Essen
telegrafiskt varje meddelande. Kanske önskade han något mera
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
