Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - Karl XV:s franska sympatiyttringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV:S FRANSKA SYMPATIYTTRINGAR
befaras. Efter krigslyckans avgörande vändning föranleddes
visserligen allmänheten även hos oss att inse klokheten i den strängt
neutrala hållning, soin vår regering iakttagit, men en naturlig
medkänsla för den underlägsna parten gjorde sig här liksom på
andra håll, och ej minst i England, gällande. Vad som under
sådan stämning yttrades, blev icke alltid rätt övervägt men
hade en så pass mänsklig förklaringsgrund, att den klokaste
taktiken på tysk sida givetvis varit att låtsa om intet och låta
framtiden korrigera ögonblickets väl livliga intryck. Genom att
förbise detta gåvo tyska regeringskretsar emellanåt anledning
till rivningar, som i bägge ländernas intresse bort undvikas.
Härvid inträffade det särskilt pinsamma, att vår regering nödgades
ställa tillrätta missförstånd, som föranletts genom kung Karls
väl oförsiktiga utlåtelser i skrift och tal. Att göra detta, utan
att konungens person åtskilligt blottställdes, var stundom omöjligt.
Från sina besök i Frankrike, av vilka det senaste sommaren
1867 gällt Vichy, samt även från främmande militärbesök i
Sverige ägde Karl XV en rätt omfattande bekantskapskrets bland de
franska officerarna, mest unga män med lovande karriär, vilka varit
honom attacherade som uppvaktande. Det var ett vackert drag
hos konungen att icke i olyckans dagar glömma dem, med vilka
han delat glädjens ögonblick. Därför följde han, när krigets
olyckor gingo fram över Frankrike, med iver varje underrättelse om
sina tidigare vänners öden, och när det blev honom bekant, att
åtskilliga fallit i tysk fångenskap, låg det nära till hands, att han
intresserade sig för deras villkor under denna. Så kunde det icke
förvåna Fredrik Due, när han en dag i december 1870, d. 4.,
emottog ett telegram direkt från konungen med anmaning att taga
reda på trenne fångna fransmäns förvaringsorter i Tyskland: dessa
voro generalen Henri Brincourt, översten Geslin och »chef de
bataillon Verrier capitaine deuxième zouaves, blessé a Wörth,
soigné a Haguenau.» Telegrammet var en clair. Due gjorde
alltså officiell förfrågan, mottog efter fyra dagar officiellt svar från
preussiska regeringen och insände detta genast till Stockholm.
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
