Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - Karl XV:s franska sympatiyttringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER FRANSK-TYSKA KRIGET
vilja) i Stockholm. Ett referat av artikeln torde vara överflödigt,
då den beskäftige författaren meddelat den i sina
Tagebuch-blätter. Dess huvudtema är, att visserligen hade stämningen i
Sverige mot Tyskland glädjande förbättrats men likväl levde
kung Karl kvar i sin inbitna ovilja. Som bevis härför framdrogs
allehanda, så hans utmärkta ynnest för franska diplomatynglingar,
så Verrier-brevet. Till sist samlade sig artikeln till en häftig
diatrib mot några uppsatser (»Ett ord efteråt»), signerade C. samt
i nästföregående december meddelade av Aftonb|adet.
I antagandet, att Karl XV var de rätt tyskfientliga uppsatsernas
författare, torde man tagit fel. Den gången lär J. N. Cramér
stått bakom det märke, som kung Karl själv emellanåt brukade.
Men på författarskapet lade man tydligen mindre vikt i Berlin
än på att få ett tillfälle att riktigt sjunga ut sitt hjärtas mening
om Karl. Törhända dolde sig därbakom några ej närmare kända
personliga missförstånd hoven emellan. Karls språk hade
visserligen ej blivit försiktigare, det fanns många beställsamma, som,
avsiktligt eller ej, löpte med skvaller, och på avstånd, där man
icke kände jargongen från hans intimaste krets, tog sig även det
rätt oskyldigt menade lätteligen betänkligt ut. Säkert är, att i
skärpan mot en vänskaplig stats regent var Grenzboten-uppsatsen
något ganska enastående, vilket väl icke blott kan förklaras med
tidens slagord om »tyskt övermod» utan också genom den starkt
minskade aktning konungen ådragit sig.
Det var icke långt förut, som J. A. Gripenstedt i en broschyr
om ministerkrisen 1871 funnit sig föranlåten till några
synnerligen skarpa samt i allt väsentligt träffande indirekta utfall mot
Karls regeringssätt och personliga hållning. Alldeles fritt är det
icke, att man ej skönjer ett återljud härav hos Die Grenzboten.
Sammanhanget kan ha varit tillfälligt, men det nedslående faktum
kvarstår, att Karl såväl genom sina yttringar av sympati och
antipati i fråga om personer som genom sina politiska funderingar
under det fransk-tyska vapenskiftet ådragit sig berättigad misstro
och skarpt klander. För den stora allmänheten förblev väl allt
tämligen undandolt; i invigda kretsar såg man det med
bekymmer och oro.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
