Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Indebetous berättelse om partiets tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTMANNAPARTIETS FÖRSTA ÅR
dag. Snart blef den lilla lokalen inom Bacchi tempel allt för
trång; man måste se sig om efter en rymligare, och till en
början slog man sig ned i Berzelii park. Sammankomsterna voro
nu icke mer så hemlighetsfulla som första gången, då man
öfverens-kom att vid skilsmessan ej gå ut på gatan alla på en gång utan
blott en eller par i sender, och genast sprida sig i olika riktningar.
Nu höllos sammanträdena temligen offentligt, och det missnöjda
partiet fick sig en anförare, som icke tvekade att stiga fram och
ställa sig i spetsen — en person, som man minst hade väntat sig
— en af de tvänne grefvar, som funnos i 2dra kammaren: Arvid
Fredriksson Posse, som under sista riksdagen varit ordförande i
statsutskottet och med så mycken skicklighet skött denna
befattning, att äfven nu det rådande partiet ställt honom på samma plats,
enär ingen annan fanns, som kunde göra honom densamma
stridig. Väl var det sannt, att bönderna icke hade fullt
förtroende till herr grefven; obestridligen tillhörde han de skånska
aristokraterna och var dessutom en bland dem, som med ifver
hade satt sig emot representationsförändringen. Huru han nu med
en hast hade kunnat bli demokrat, det kunde ingen begripa, men
han påstod själf, att han fann sig i den nya sakernas ordning;
— hufvudsaken var dock den, att man behöfde en anförare, och
därtill var grefve Posse klippt och skuren. I de hemliga rådslagen
inlät man honom icke. Man begagnade sig af hans skicklighet
som general, så länge han ville använda den till partiets bästa,
det var hela affären.
En anförare hade partiet sålunda fatt, men det saknade ännu
ett namn. Denna olägenhet afhjälpte kontraparterne därigenom
att de kallade sällskapet »kemister», en benämning som icke hade
någon annan betydelse, än en hänsyftning på samlingsplatsen.
Men äfven den nya lokalen blef snart för trång, och inte tyckte
man heller om öknamnet. Man förändrade därför samlingslokalen
till La Croix’ salong vid Brunkebergstorg (icke den bekanta
stora salen, som upptager tvänne våningar, ty så stort utrymme
behöfde man icke, utan en mindre), och för att bespara
veder-parterna besväret att hitta på ett namn, kristnade man sig själf
till ’Landtmannapartiet’. — Bland nya storheter i 2dra kammaren
fanns en ung baron Liljencrantz, son till landshöfdingen i Stock-
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
