Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Bondeledarna: Eric Ersson, Carl Ifvarsson och Jan Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTMANNAPARTIETS FÖRSTA ÅR
Några dagar senare tog Carl Ifvarsson, antagligen efter
överenskommelse, upp samma ämne. Han berättade (Värestorp d.
16 juli 1868), att han nyss i Varberg vid valet till
kyrkomötesombud sammanträffat med en rad kammarkamrater från Hallands,
Älvsborgs och Göteborgs län, samt att han enligt deras
enstän-diga önskan skrev för att bedja Erie Ersson icke nu lämna
riksdagen.
Jag gör nu detta, fortsätter han, så allvarsamt, så bedjande jag
kan, och wågar hoppas att du efterkommer min begäran samt med
det första gifver mig ett gunstbenäget svar. Ett och annat hviskande
af dig, om det ock icke kan blifva något annat, skall göra mer än
tiodubbel nytta emot en nyvald ledamots kraftigaste tal, och allt
hvad göras kan för hållning och sammanhållning inom landtmannapartiet
nästa år, är och bliver tvivelsutan af nöden. »Fäderneslandets» politik,
embetsmännens sätt att att werka, de nyliberales splittringslusta och
prästerskapets tysta werkningar i hemorterna, allt detta och mycket
annat är farligt, ty det går alltsammans ut på att dels på hvilka
omvägar som helst borttrassla landtmännens rättmätiga anspråk både
i afseende på de ekonomiska frågorna och undervisningsväsendets
ordnande och dels att så widt möjligt är blifva de förhatliga bönderna,
som icke låta leda sig, och kanske till sist allesammans qvitt inom
representationen. Jag förmärker redan huru prästerskapet med sina
handtlångare (!), skollärarne och läsarne, till hjelp arbetar i en sådan
riktning, och det är beklagligt att se huru bönderna sjelfva låta lura
sig. Mot mig arbetas nu i smyg emedan jag blifvit dem förhatlig,
som frukta folkmagten, och är det derföre, som jag icke för denna
gången will lemna dem fältet öppet. — — — — — — —
Ehuru det fortfarande lät illa från Vallsta, ville den mer
optimistiske Jan Andersson inte släppa taget. I en ny skrivelse
(d. i augusti) framför han från olika håll samma hälsningar och
uppmaningar men vänder därpå argumenteringen så, att det bör
bli en ambitionssak att stanna kvar:
Ingen bättre än du vet huru angeläget det är för oss jag säger få,
af det gamla Bondeståndets i botten renhåriga Landtmanna-Partister
att fa hålla tillsammans, att ett utrotningskrig kommer emot oss att
föras tar jag för alldeles gifvit, och detta synes altför väl af de
för-postningar som genomgås dels öppet i Pressen och dels i smyg bakom
kolissjorna, det är dock eget med mig som oftast plär vara en Tomas,
jag dock tror, att, om vi finge vara tillsammans nästa Riksdag och
vi icke låter bortblanda korten för oss i början vi skall vinna segern
ehuru än det arbetas i mot oss.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
