Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - 1800-talets pretendenttyp. Kaspar Hauser och Naundorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 800-TALETS PRETENDENTTYP
leder honom att slå sig ned i Spandau. Han kan emellertid ej
avstå från att då och då göra sig påmint hos sina fränder, som
nu återvänt till Frankrike. Ett av hans brev till kusinen hertigen
av Berry far ett ädelt svar från hertigen, som dock ett par dagar
efteråt mördas — otvivelaktigt till straff för en sådan oförsiktighet.
1824 skriver han till Ludvig XVIII, vilken till svar låter
igångsätta den intrig, som förde honom till fängelse och på tukthuset.
Frigiven, finner han i Crossen beskyddare, men de främsta av
dessa, särskilt en jurist vid namn Pezold, undanröjas inom kort
genom gift. Preussiska regeringens ovänliga hållning föranleder
honom så att åter uppsöka sitt rätta fädernesland.
För tiden 1810—32 kan denna underliga historia i allmänhet
kontrolleras genom preussiska handlingar, och den visar sig då i hög
grad förvanska sanningen, medan den för det tidigare skedet, där
all verklig kontroll är utesluten, ter sig fullständigt osannolik. I
förbigående, det skulle säkert ej vara svårt att ur tidens dels
äventyrsromaner, dels verkligen upplevda revolutionsöden, såsom konung
Ludvig Filips egna, sammanleta de huvudsakliga beståndsdelarna
i Naundorffs krönika. Men detta vid sidan. Hela berättelsen
karakteriseras genom två strävanden: att göra författaren eller
berättaren så märklig som möjligt samt att förklara, varför han
vid framträdandet med sina anspråk stod utan varje objektivt
bevismedel för sina uppgifter. I förra hänseendet har han lyckats
på samma sätt som varje fantasirik och tillräckligt självsäker
sägenförtäljare; sådant folk väcker alltid ett visst intresse, ehuru
detta onekligen mest är kuriositetens. Men de tvivelmål, som
hans berättelse måste framkalla, hävas på intet sätt genom
utläggningen, hur legitimationsurkunderna gått honom ur händerna.
Den enda smula av mystik, som kvarstår vid kritisk granskning
av berättelsen, är, att hjältens öden före år 1810 icke kunnat
spåras i några akter, hittills åtminstone. Men även detta, som under
normala villkor bort synas egendomligt, blir mindre märkvärdigt
under en så upprörd krigstid, som 1800-talets första decennium.
Vid de pretendentshistorier, som här gjorts till föremål för
någon uppmärksamhet, synas ett par drag framför andra böra
16—233980. Hallendorff, Från Karl XV:s dagar.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
