Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Aurora Florentina Magnusson — Helga de la Brache
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
även indraga andra i sina dikters nät. Att hon kunde bedåra en
fantasirik jämngammal flicka och göra henne till sin svurna
anhängare, är sålunda icke överraskande. Som redan sagts, kapitlet
om mystiska bördsanspråk, om undangömda barn till högt
uppsatta föräldrar har alltid varit populärt och var så särskilt
under 1800-talets förra hälft, då det Gustavianska skedets lösa
seder och revolutionsskakningarnas omskiftelser läto det höra snart
sagt till ordningen för dagen, att personer dykte upp med dunkla
och hemlighetsfulla antydningar om förnämligare ursprung än
det skenbara eller, där de icke själva visade sådana pretentioner
utan tystlåtet isolerade sig, lätt nog utpekades som flyktiga och
förföljda storheter, som sökte skydd och glömska. Med en
åskådlighet, som verkar nästan fotografisk, berättar Henrikas yngre
syster om dessa förtroligheter: »då hviskades det långt in på
nätterna, ofta under tårar och suckar; ingen mer fick del av
deras långa samtal; vi fingo nöja oss med, att ’mamsell Aurora
var mycket olycklig’. Så fortgick flera år, hvarunder vår syster
småningom drog sig ifrån sina fordna vänner och bekantskaper
och offrade all sin tid på Aurora, som blef allt djärfvare och
otrefligare att hafva i huset, sedan hon nu ansåg sig hafva
riktigt fotfäste.» Ifall antecknarinnan minnes rätt, framställde Aurora
redan vid denna tidpunkt, sålunda i slutet av 1830- och början
av 1840-talet, anspråk att egentligen heta Helga de la
Brache-om det uppgivna släktnamnets ursprung kan då knappast råda
tvivelsmål, det är tydligen de i Petersburg bosatta frändernas
jämförelsevis välklingande, som hon velat usurpera. Vilka
förnämliga bördsanspråk hon vid denna tidpunkt önskat göra
gällande, framgår icke, blott skymtar från olika håll, att hennes
intresse girigt kretsat kring snart sagt alla märkligare
Stockholmsfamiljer: än nämnes gamle excellensen von Stedingk, än Wetter
-stedtska huset, än någon greve Oxenstierna som särskilda
föremål för hennes uppmärksamhet och antydningar. Ett vittne
inför polisdomstolen 1877 uppgav, att hon till en början sagt sig
vara dotter av någon rik godsägare, som av bördsskäl icke kunde
äkta hennes, moder. Tydligen hade hon icke själv ännu fixerat sin
mening, det var väl för tillfället nog, att hon band vid sig en
rik och ansedd mans dotter och detta så fast, att denna var
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
