Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Hur prinsessesagan tillkom och blev trodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
Konungs dotter, wid en redan framskriden ålder skulle bliva
blottställd för nöd och fattigdom i det land hwarifrån hon
stammar». De Geer belyste yttermera motiveringens svaghet genom
att beteckna, vad v. Koch anfört såsom »icke fullt öfvertygande»,
varpå konungen resolverade, att »på grund af hwad sålunda
anfördt blifwit, utan att kunna ingå i pröfning af huruwida Fröken
de la ßrache’s uppgifter kunna anses grundade, eller antagas endast
såsom foster af en förwillad inbillning, i Nåder bewilja henne en
årlig pension af Tolfhundrade Riksdaler Riksmynt, att af Kongl.
Utrikesdepartementets hemliga medel bestridas, och till henne,
från och med innevarande års början, qvartaliter utbetalas.»
Helga hade vunnit en vacker framgång, vackrare säkert än hon
väntat sig, ty v. Koch antydde ej mer än halva det beviljade
beloppet. Vad som hjälpt henne dit, var medkänslan med den
lidande samt också ett mått av skuggrädsla för allmänhetens
dom. Ingendera inbjöd att syna hennes uppgifter i sömmarna,
och för övrigt var man denna tid så van vid underliga, något
ljusskygga affärer, att man lätt av skyldig grannlagenhet kunde
frestas till släpphänthet av otillåten art. Emellertid, om nu sådana
motiv och konsiderationer hjälpte supplikanten alltför bekvämt
förbi en skarpare granskning, hade dock ingen av de höga
dignitärerna, som haft med saken att skaffa, undertryckt sina
tvivelsmål mot hennes uppgifter, än mindre velat ställa någon
proprie-borgen för deras sanning. Vid bristande bevisning hade man
hellre friat än fällt, hellre varit för ömhjärtad och frikostig än
riskerat eftertal för knusslighet eller rent av lust att förfölja en
olycklig medlem av en olycklig f. d. regerande dynasti.
Korteligen, det var en ömtålig sak att göra något, som kunde utnyttjas
av kungahusets vedersakare, därför ordnade man hellre hennes
intressen i tysthet än underkastade uppgifterna närmare
granskning. Men därför var också hela hennes position ömtålig nog,
ifall hon själv senare gav anledning att företaga sådan prövning.
Därest Helga besinnat detta och slagit sig till ro med ett
arbetsfritt underhåll, som då för tiden motsvarade
läroverksadjunkts lön, så hade hon säkert njutit rätt sorglösa dagar och
slutligen gått i graven, omgiven av all den heder, som en välmenande
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
