Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Efter upplösningen. Pretendentsägnernas karakteristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
tidigare men är tyvärr icke i stånd att förebringa dem, då hela
hans dossier om ej mindre än 202 n:r bortstals någon gång på
1820-talet. Och till sist, i argumenteringen på båda hållen
intages ett ytterst viktigt rum av några halvofficiella
tillmötes-kommanden under outredda omständigheter, nämligen pensionens
beviljande åt fröken de la Brache, samt de Naundorffska
anspråkens tolererande (eller hur man skall kalla det) i England och
Holland.
Gemensam för Helga de la Brache och Naundorff"-dauphin är
ock den med åren alltmer stegrade monomanien att söka referera
allt viktigt, som sker, till sig och sina intressen. För N:s räkning
översållas Europa med lik och ej blott hertigen av Berry, utan
tidigare Enghien skall ha mist livet för sina förbindelser med
honom. För Helgas del är det något svårt att numera klart
urskilja, vad hon själv påstod, och vad hennes partigängare lade
i hennes mun eller senare tilldiktade, sålunda exempelvis vem
som hade den tvivelaktiga äran att lancera ryktet om Dasjkovs
undanröjande. Säkert är emellertid att längre fram Helgas
drabanter sökte uppkonstruera hennes påstådda olycksöde till den
mörka huvudfaktor, som allena skulle förklara det senaste
halvseklets motgångar för den svenska politiken. Det lider ju intet tvivel,
att icke dylikt tillämpande av satsen om små orsaker och stora
verkningar tillräckligt belyser såväl utgångspunktens orimlighet
som vederbörandes mindre normala sinnesförfattning.
Beträffande de la Bracheaffärens följande uppenbarelseformer
är ej anledning till vidlyftighet. Man känner sig gärna böjd att
med den tidigare citerade författarinnan vid Helgas död betyga
ett visst mått av sympati för den förtvivlade kampen att bärga
några rester från en hastigt avbruten välmaktstid. Man har väl
ock intrycket, att för Helga prinsessedrömmen till den grad blivit
en fix idé, att hon riktigast behövt en överseende psykiatrisk
behandling. Men samtidigt nödgas man erkänna, att medlidandet
i hög grad äventyras genom de olikartade och mindre lojala
syften, varför affären exploaterades. Till början var det mest
spekulation i mängdens lättrörda sensationsbegär, varför förmenta
polisövergrepp under mantalsskrivningsmålet starkt färglades.
Senare och egentligen efter Helgas död, då dogmerna om depo-
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
