Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ethnografisk inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Europa, sä synes äfven der innan Ariernas ankomst en
urbefolkning af finsk stam hafva bott, hvaraf måhända de forna
Ibererna och Etruskerna, samt de nuvarande Baskerna äro
qvarlefvor. Namnet Finn, hvilket slutligen har dragit sig hit upp
till Finland, synes ursprungligen i Ariernas mun hafva
betecknat just denna urbefolkning, och påträffas ännu i 2:dra seklet
efter Kristus (uti Ptolemæi geografi) vid nedra loppet af Weichsel.
Tacitus skildrar nämnda folk såsom synnerligen rått och fattigt;
det var ett jägare- och fiskarefolk, som i brist på jern använde
pilar med benspetsar, klädde sig i djurshudar och icke brydde
sig om att bygga hus, än mindre att idka åkerbruk och handel.
Deremot stodo de Finnar, hvilka vid Skandinavernas invandring
herskade i Sverige och Norge och hvilka i de skandinaviska
sagorna vanligen benämnas Jotuner, på en högre bildningsgrad,
kände synbarligen både jernsmide och åkerbruk och voro
isynnerhet ryktbara för sin trolldomskonst. Föröfrigt beskrifvas de
såsom ett krigiskt jättefolk, med hvilket Skandinaverna ofta
fingo bestå svåra strider; men ofta knöts äfven vänskaps- och
äktenskapsförbund med dem, och isynnerhet i de nordliga
trakterna af Norge räknade mången mägtig slägt sin härkomst på
mödernet från Jotunerna. En gren af detta folk bodde äfven
i Finland, och de skandinaviska sagorna omnämna härstädes
finska konungar, med hvilka de svenska regenterna af
Ynglingaätten voro i mångfaldig beröring. I Finlands egna fornsägner
kallas de Hiidet och Jättiläiset, stundom äfven Jatulit och
Jotunit. De hafva vid Finnarnes inflyttning slutligen försvunnit
härifrån, lemnande efter sig såsom minnesmärken såväl stenrös
och borgruiner, som bära deras namn, som ock stenredskap
och ovanliga ortnamn, hvilka synas leda sitt ursprung från dem.
Likadana ortnamn i nordvestra Ryssland gifva skäl till den
förmodan, att de forn-Tschuder, om hvilka detta lands sagor
tala, äfven hafva tillhört denna gemensamma urbefolkning, hvilken
sålunda skulle i den gråa forntiden upptagit hela det norra
området från Ural till Atlantiska oceanen.
Om vi från dessa dimdunkla fornfolk gå att betrakta den
finska folkstammens egentliga grenar, så finna vi dem till en
början bosatta på ömse sidor om Urals bergsryggar, emellan
floderna Ob och Wolga. Ostligast, vid Ob och Irtisch, bodde de
Ugriska folken (Ostjaker, Woguler och Ungrare); vester om
Ural, vid Kama-floden, de Permiska (Syrjäner, Permjaker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
