Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De skilda stammarnes tidehvarf, till år 1157 - 3. Bjarmaland, Lappar och Kvener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellantiden, då vakterna byttes om, och sluppo sedan lyckligt
undan, medförande till sina skepp ett omätligt byté. Om andra
tåg saknar man närmare underrättelser; men i Skandinavernas
sagor ansågs “Bjarmaland44 länge för ett mägta rikt land, hvars
plundring för vikingarne på samma gång var ett synnerligen
farligt och derjämte ärorikt företag.
Hvad slags föremål det kunde vara, med hvilka
Bjar-merna tillbytte sig söderns varor och silfverskatter, kunna vi
äfven sluta till af nyss nämnda händelser. Dessa dyrbara
pelsverk, som ännu på denna tid i ymnighet erhöllos’ från den
höga nordens vidsträckta ödemarker, utgjorde en i de aflägsna
sydliga länderna synnerligen eftersökt handelsvara, hvilken af
arabiska köpmän afhcmtades ända ifrån Stora Bulgariet. Men
Bjarmerna hade, efter hvad man med säkerhel kan antaga,
bragt de närboende folken, och i synnerhet Lapparne, under
sitt herravälde, och togo af dem i skatt just sådana, som
penningvärde gående skogsdjurs skinn..
För öfrigt var Lapparnes område ännu på denna tid så
vidsträckt, att samma slags skatt förslog rikligen, ej blott åt
de bjarmiska Karelarne vid Dvina och Suchona, utan äfven åt
Ladoga-karelarne och till och med Tavasterna i Finland. Deremot
hade den nordvestligaste delen af Lapparne uti den så kallade
norska Finnmarken eller Emy a-land et blifvit skattskyldiga under
Norrmännen, hvilka, enligt Others uppgift, fordrade af hvarje
förmögnare lappfamilj femton mårdskinn, fem renhudar, en
björnhud, en björn- eller utterskinnspels, samt ett visst mått
fjäder och skeppståg. Ända från äldsta tider hade
Haluga-lands innevånare i norra Norge uppburit denna skatt. Men
då Harald Hårfuger (i slutet af 9:de seklet) förenade alla små
riken under sitt välde, kom äfven lappska skatten under norska
kronan och en skild “förläningsman öfver Finnmarken44
tillsattes i och för samfärdseln med lapparne. Detta
öfverherr-skap öfver Lapparne omfattade ej blott upptagandet af skatt,
utan äfven uteslutande rätt till handel. Men sina öfriga
samhällsförhållanden fingo Lapparne, såsom det synes, sköta så
godt de kunde, och i krönikorna likasom* i fornsägnerna
omnämnas skilda lappkonungar, hvilka förmodligen tillika voro
oftbrprester eller religiösa öfverhufvuden.
Bland de grannfolk, hvilka synbarligen uppburo skatt af
Lapparne, fäns ännu ett, om hvars rätta ursprung man ej har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
